Livsåskådning på Clas Ohlsson

Igår efter jobbet gick jag en sväng till Clas Ohlsson för att hitta hörlurar för barn. (Ok, det är lika bra jag kör försvarstalet direkt. Hörlurar är säkert inte lämpliga på en 1,5 åring, men vi ska åka tåg till gävle imorgon, över en och en halv timme på tåg. Jag kommer ha ljudet på superlågt, för annars är alternativet en grinande unge eller så får alla i närheten också lyssna på Dora. Det kanske är DU som sitter i samma vagn..)

Så, jag gick alltså omkring där bland duschmunstycken och stekpannor, när en bekant låt plötsligt ljöd ur högtalarna.

Det var 'Endless summer nights' med Richard Marx, och då jag inte hört den på åratal, slängde den mig tillbaka till 1987 så våldsamt att jag var tvungen att ta stöd mot en hylla.

Plötsligt var jag tillbaka i Öregrund, där vi hade sommarstuga under en stor del av min ungdom. Jag och min bästa sommarkompis Carina var 12 år och satt solbrända i flickrummet med snedtak där vi ljög om pojkvänner vi hade i stan. Vi gick ner till Öregrunds hamn där vi köpte mjukglass med päronströssel, fnissade hysteriskt när grabbgängen som lade till sina motorbåtar frågade vägen till hotellet, och hängde runt kiosken i timmar i hopp om att Katja Blomqvist, som spelade Sara i Varuhuset och också hade sommarhus i området, skulle komma förbi och vilja bli kompis med oss ( och skulle hon gjort det hade det ändå gått åt helsike eftersom både jag och Carina hade dött starstruck-döden direkt).

Där hängde vi kväll efter kväll, i väntan på killar och Katja.

Sen gick vi hem igen, det var fortfarande ljust, och vi stannade uppe till sent och pratade om livet. Vi undrade hur det kändes att vara full, vem vi skulle gifta oss med och var vi skulle bada dagen efter. Vi längtade efter att bli vuxna och få göra allt det där som fortfarande var strängt förbjudet.

Och den där låten. Om och om igen. 'Endless summer nights'. Hela sommaren 1987.

När jag sen igår hörde den igen, gick det upp för mig att det gått svindlande 22 år sen dess.

Jag har pluggat, arbetat, rest nästan halva världen runt, har en familj som fortfarande håller ihop, ingen kontakt med Carina längre, men sju stycken andra jag kan kalla mina närmsta vänner. Jag har testat det mesta jag var nyfiken på , blev under en period arbetskamrat med samma Katja Blomqvist på Sturebadet, kämpat mig igenom åtta mer eller mindre seriösa förhållanden innan jag till slut gifte mig med en man som är besatt av kampsport och hatar att ha tröja på sig, och tillsammans fick vi en dotter som är besatt av Dora the Explorer och också börjar visa en del naturist-tendenser.

Hobby-nudisterna jag gillar allra bäst.

Jag menar inte att livet är slut nu, men att det var såhär.. det blev.

Och det känner jag mig faktiskt jäkligt nöjd med.

Vi avslutar såklart med han som ansvarar för detta djupaste av dom alla-inlägg. Mannen som gav pudelhockeyfrillan ett ansikte. Enjoy