Reklampaus

Ni som har hängt med ett tag vet att jag för nästan två år sen startade sajten dumpade.se.

Nu är jag igång igen, och en tidning har sagt att dom ska skriva om den, men det verkar bli först om ett par veckor, så då gör jag reklam här istället så länge.

Sidan heter theultimatetourist.com och jag inspirerades till den genom min skrytvägg..

..och tänkte att det borde finnas någonstans där alla vi som gillar att ta bilder vid olika turistattraktioner för att visa att vi varit där, borde få visa upp dessa. Kanske till och med tävla!

Alltså kollar man Attraktionslistan, laddar upp de bilder man har som stämmer in på denna, får ett turistpoäng för varje, och samlar poäng, hamnar på olika nivåer, och de som hamnar över 80 poäng blir Ultimate Tourists.

För att göra den lite special är den endast riktad till turister, inte backpackers, och det finns såklart även ett forum där man kan ställa och svara på frågor.

Så, en liten uppmaning såhär i slutet på året. Kolla, regga er, ladda upp bilder, tävla, sprid, länka, gör va fan ni vill. Bara ni har ett Gott Nytt År! 

Lia och gud

Vi hann med ett kyrkobesök i Holland också. 

Jag är ju ungefär lika religiös som Christer Sandelin är självironisk, och tror alltid att någon präst ska komma och mota ut mig när jag försöker gå in i en kyrka. Men jag försökte se from ut och det lyckades tydligen.

Lia däremot, avslöjade att detta inte är något vi ägnar oss åt särskilt ofta.

Åtryggenvändning vid jul-predikan..

Sen visade hon sin goda vilja en stund och satt fint med de andra barnen vid krubban.

Men drog dock efter nån minut..

..för att hämta kakor som var tänkta till efteråt.

Lite solodans vid altaret..

  ..för att sen bränna av.

Ok, mitt fnissande och fotograferande kanske avslöjade oss lika mycket.

Att falla på målsnöret

Då var vi tillbaka från Holland där vi firat jul med Simons syster och man, som även råkar vara världens bästa människor typ, samt deras två döttrar.

Så här kommer lite bilder då..

Flygresan gick bra som vanligt nuförtiden, tack vare Ipad och att vi hade en gullbebis bakom oss som Lia underhöll på sitt vis. 

Väl framme var julstämningen på topp.

Vi fick som vanligt bo i det mysiga vindsrummet.. 

..med den hoppvänliga madrassen.. 

 ..och såklart, en väderkvarn till utsikt.

..dagen före julafton fick vi finbesök från Simons absoluta BFF, Charles med familj, och då hans fruga är från Belgien och dom firade jul hos hennes familj.

När mörkret föll gick vi ut och byggde en snögubbe på baksidan. De andra hade höga förväntningar på mig då jag är svensk och ska kunna sånt där. Man kan väl inte säga att jag direkt levde upp till dessa, men den blev ändå helt ok. Snögubbar kan också vara dvärgar. 

Dagarna spenderades på mysiga caféer..

..eller hemma där vi tog harmoniska julbilder, america-style..

..eller så promenerade vi kring området eftersom vädret oftast var soligt och sådär -3 grader. Perfekt alltså.

..på kvällarna kollade vi film och spelade twister...

..och kusinmyset var på topp mest hela tiden.

Äntligen var det juldagsmorgon och jag är ju emot det där med att öppna julklapparna då, eftersom jag inte vill sitta där och vara morgon-ful. Men ungarna gillade det, så det var mysigt ändå.

Det är inte mycket genus-tänk hos Simons syrra, så det var rosa älvklänningar och vingar för hela slanten (hon fick även högklackat, tiara och clipsörhängen, men det spektaklet ska jag bespara er.)

 Om någon undrar hur en typisk Irländsk jultallrik ser ut, så har ni svaret här.

På annandagen blev allt mycket spännande när vi drog på grillorna för att åka lite torg-skridskor. Jag var väl ingen Michelle Kwan direkt, men vi höll inte varandra i händerna hela tiden.

Sista kvällen gick vi till en asmysig restaurang.. 

..där både Lia och jag var mycket nöjda med våra desserter. 

På vägen hem såg jag var Edward Scissorhands bor nuförtiden. Stort.

Men vänta nu! Tänker ni säkert förvirrat och lite misstroget.. Ska det vara såhär lyckligt och harmoniskt hela tiden?? Har hon verkligen haft en perfekt jul!?

Nästan, det var nära, men straffas skulle vi. När vi kom hem från den asmysiga restaurangen deklarerade nämligen Peter att han inte mådde så bra. Nicola sa att det inte var någon fara, han blir jämt sådär nån kväll runt jul, pga för mycket mat kombinerat med känslig mage.

När han sen började kräkas tänkte vi att det var nog köttet, som faktiskt varit lite blodigt..

Jag gick och la mig och bad till gud att det bara var köttet, men snart hörde jag att även Nicola pratade med Ulrik och somnade av ren skräck.

Bara för att vakna ett par timmar senare av det akuta behovet att sticka huvudet i en kasse.

Så vi tre sprang runt som små kräkmaskiner hela morgonen medan Simon och ungarna klarade sig, men det var iallafall skönt att ha sällskap i misären, och det hann gå över innan vi skulle sätta sig på planet.

 

På väg hem. Simon och Lia äter chips medan jag endast livnär mig på rumstemperad, avslagen Cola, samt ber lite till gud att inte Lia plötsligt ska insjukna och börja kaskadkräkas Pringles över sätet. Den här gången funkade det.

Men vafan, jag gick ner två kilo, så det var nog en perfekt jul ändå.

Näe..

...fan va trist det är att blogga runt jul, så jag tar en paus och återkommer i mellandagarna.

God Jul så länge!!

Gissa vad det här är..

Jo, det är min giriga hand, famlandes i den 18;e godiskorgen vi fått till kontoret på två veckor.

Jag äcklas av mig själv där jag sitter och jäser med sockerknastrande tangentbord. Men jag kan inte sluta äta.

Fan att vårt företag tydligen är så populärt så alla vill ge oss godis. Då vore det bättre att jobba på tex.. Com Hem, där är dom nog smala och fräscha.

Den avundsjukan

På rasterna (såklart) har jag idag roat mig med att läsa de där små sidoartiklarna på Aftonbladet, och jag hittade tre som hade någon gemensamt. Avundsjukan.

Olof Mellberg blev tydligen hjälte, men istället för att publicera en bild när han jublar på planen,  publicerar dom nån paparazzi-bild där han uppenbarligen håller på med något barnförbjudet. Det kan bara vara avundsjuka.

Det är ett jäkla tjat om att Vickan är gravid, men ingen nämner någonting att hon färgat håret knallrött. Ok, nu var det ju kanske inte särskilt snyggt, men jag anar den ändå. Avundsjukan.

 Den bästa nyheten: Flanellskjortan är tillbaka! Och jag som alltid har känt mig lite som en lesbisk bonde i den här utstyrseln var plötsligt ett modelejon. Så jag svassade runt på kontoret och hoppades att alla hade sett artikeln, så dom skulle förstå att jag minsann är en sån som är först med det senaste.

Men inget sa något.. Varför? Ni gissade rätt. Avundsjukan.

Snabbt

Simon hotar med skilsmässa om jag bloggar länge ikväll eftersom vi ska kolla lite cagefighting innan sovdags, så här kommer en snabbresumé av helgen.

Lördag; Jour, bakis, fyfan.

Söndag: Jour igen, men inte längre bakis. Tur eftersom det var fullspäckat schema med jobb som sagt, julshopping och sen kalas för Lias bästa dagispolare...

Tur för oss att kalaset var längre ner på samma gata, eftersom den här vintern börjar likna Gävle -98

Van minglare vid korvbrickan

Sen middag hos fina vänner..

Tapas och hundmys

 ..och till sist lite gullighetsavsmällande innan vi åkte hem.

Nu sitter han och skickar hotfulla blickar medan han demonstrativt googlar vassa skilsmässoadvokater, så jag säger tack o hej o godnatt.

Dagens julfestbesvikelse

Vår årliga julfest hölls på Hells Kitchen, och det började som en väldigt trevlig tillställning..

Konsulten hade hoppats på en lugn och trevlig kväll utan trakasserier då det var bordsplacering. Men av 50 möjliga, gissa vem han hamnade mitt emot?

Julbordsätande glada kollegor.

Och återigen slog det mig vilka sjukt snygga kollegor jag faktiskt har.. 

 ..eller ja, inte alla kanske.

Men senare på kvällen inspererades några av oss av en av de roligaste bloggarna därute, Dagens Lokaltidningsbesvikelse 
För er som har missat den och inte genast förstår vad detta går ut på, här kommer kriterierna:


1. Trivialt problem ex. Bernt fick vänta en kvart på färdtjänsten.
2. En bild på den drabbade, gärna med familjen runt.
3. En konstlad min, huvudet på sniskan och mungiporna så långt ner det går.
4. Helst ur någon lokaltidning såklart, även om Aftonbladet/Expressen visat sig vara mer än kapabla att plocka fram the real deal.

 Vi började med att bli besvikna över att vi serverades vin i platsglas. Det kändes billigt, och plasten liksom fransade sig runt kanten. 'Det känns lite som man är på barnkalas, eller kanske picnic' menade jag. Cesar höll med.

Cesar fortsatte sen med att vara besviken på den stora tomma skål som placerades på vårt bod, till synes helt utan anledning. Var den för skräp? Champagne? Spyor? 'Den tar ju upp så mycket plats' tycker Cesar 'Vi får inte plats med tillräckligt många flaskor'

 Emils kväll förvandlades till lite av en mardröm då han inte tyckte att servicen var tillräckligt snabb när han ville ha påfyllning. 'Det är nästan slut nu' suckar han och ser ut över lokalen 'men jag ser ingen servitris'.

Cesar var på sitt mest besvikna humör och gick vidare till sin mobil, som han inte tyckte tog tillräckligt bra bilder. 'Betalar man tusentals kronor för en mobil, borde man väl kunna begära att de inte ska vara suddiga' fnyser han barskt. 

Under tiden klagade konsulten på sin öl som han tyckte var lite avslagen, men ingen brydde sig riktigt om det.

Kvällen avslutades som vanligt med en dance-off, och Mikey vann, även detta som vanligt.

När jag skulle hoppa i taxin märkte jag något konstigt. Det kom ingen. Jag menar, på just det här stället tog man ju ALLTID taxi på Stureplan förut när jag hängde där i min ungdom, men nu stod jag där ensam i evigheter och den enda taxin i sikte stod och var bokad en bit bort. Alla andra bara åkte förbi. Till slut kände jag mig som en sån tönt så jag gick därifrån.

Snart hittade jag en taxi, och den här chauffören berättade att hans kusin bor granne med Laserturken. Detta fann jag så spännande så jag var tvungen att ta en suddig bild på hans pälskantade luva.

Hur jag mår idag? Jotack, skit.

Julfest ikväll..

..SEN blir det rehab.

Lovar.

Så vare snökaos igen..

Egentligen skulle jag ha åkt till Dorotea idag, och jag kom så långt som till arlanda..

Att flyga med det här pytteplanet i det där vädret kändes inte ok. Alls.

Ja jag kom till och med på planet..

Skräck-utsikt

Men sen visade det sig att vi ändå skulle få vänta där i nästan två timmar innan vi skulle få starta, vilket skulle innebära ungefär en kvart i Dorotea innan jag skulle åka hem igen, så då klev jag av.


Oj, hur ska jag nu liva upp detta Världens Tråkigaste Inlägg. 

Jo vi kör en gissningslek!

Gissa vem som direkt lade beslag på den badrock jag fick med mig från yasuragin, och nu hasar omkring som Hugh Hefner hela kvällarna?

Nåja, bättre det än naken iallafall.