Att falla på målsnöret

Då var vi tillbaka från Holland där vi firat jul med Simons syster och man, som även råkar vara världens bästa människor typ, samt deras två döttrar.

Så här kommer lite bilder då..

Flygresan gick bra som vanligt nuförtiden, tack vare Ipad och att vi hade en gullbebis bakom oss som Lia underhöll på sitt vis. 

Väl framme var julstämningen på topp.

Vi fick som vanligt bo i det mysiga vindsrummet.. 

..med den hoppvänliga madrassen.. 

 ..och såklart, en väderkvarn till utsikt.

..dagen före julafton fick vi finbesök från Simons absoluta BFF, Charles med familj, och då hans fruga är från Belgien och dom firade jul hos hennes familj.

När mörkret föll gick vi ut och byggde en snögubbe på baksidan. De andra hade höga förväntningar på mig då jag är svensk och ska kunna sånt där. Man kan väl inte säga att jag direkt levde upp till dessa, men den blev ändå helt ok. Snögubbar kan också vara dvärgar. 

Dagarna spenderades på mysiga caféer..

..eller hemma där vi tog harmoniska julbilder, america-style..

..eller så promenerade vi kring området eftersom vädret oftast var soligt och sådär -3 grader. Perfekt alltså.

..på kvällarna kollade vi film och spelade twister...

..och kusinmyset var på topp mest hela tiden.

Äntligen var det juldagsmorgon och jag är ju emot det där med att öppna julklapparna då, eftersom jag inte vill sitta där och vara morgon-ful. Men ungarna gillade det, så det var mysigt ändå.

Det är inte mycket genus-tänk hos Simons syrra, så det var rosa älvklänningar och vingar för hela slanten (hon fick även högklackat, tiara och clipsörhängen, men det spektaklet ska jag bespara er.)

 Om någon undrar hur en typisk Irländsk jultallrik ser ut, så har ni svaret här.

På annandagen blev allt mycket spännande när vi drog på grillorna för att åka lite torg-skridskor. Jag var väl ingen Michelle Kwan direkt, men vi höll inte varandra i händerna hela tiden.

Sista kvällen gick vi till en asmysig restaurang.. 

..där både Lia och jag var mycket nöjda med våra desserter. 

På vägen hem såg jag var Edward Scissorhands bor nuförtiden. Stort.

Men vänta nu! Tänker ni säkert förvirrat och lite misstroget.. Ska det vara såhär lyckligt och harmoniskt hela tiden?? Har hon verkligen haft en perfekt jul!?

Nästan, det var nära, men straffas skulle vi. När vi kom hem från den asmysiga restaurangen deklarerade nämligen Peter att han inte mådde så bra. Nicola sa att det inte var någon fara, han blir jämt sådär nån kväll runt jul, pga för mycket mat kombinerat med känslig mage.

När han sen började kräkas tänkte vi att det var nog köttet, som faktiskt varit lite blodigt..

Jag gick och la mig och bad till gud att det bara var köttet, men snart hörde jag att även Nicola pratade med Ulrik och somnade av ren skräck.

Bara för att vakna ett par timmar senare av det akuta behovet att sticka huvudet i en kasse.

Så vi tre sprang runt som små kräkmaskiner hela morgonen medan Simon och ungarna klarade sig, men det var iallafall skönt att ha sällskap i misären, och det hann gå över innan vi skulle sätta sig på planet.

 

På väg hem. Simon och Lia äter chips medan jag endast livnär mig på rumstemperad, avslagen Cola, samt ber lite till gud att inte Lia plötsligt ska insjukna och börja kaskadkräkas Pringles över sätet. Den här gången funkade det.

Men vafan, jag gick ner två kilo, så det var nog en perfekt jul ändå.