När vi ändå snackar mat..

Ikväll ringde det på dörren och en överstressad budgubbe lämpade av två kassar i hallen och skyndade iväg. Min första leverans från Linas Matkasse.

Som ni känner till sen tidigare är jag en ganska ointresserad, okunnig och enkel matlagare, och jag packade med misstänksam min upp alla ingridienser på bordet och synade dom. De flesta kända jag igen, men inte alla.

Den där konstiga prylen som ser ut som ett utslitet grönt hjärta med klaffar och artärer kvarhängande, vet jag inte vad det är. Det får visa sig.

Med följde även recept för fem middagar och jag bestämde mig för att mjukstarta med den rätt som kallades 'snabb'. Lax på sparrisbädd och matvete med feta- och persiljeyoghurt.

Så jag började hacka och strimla med ovan hand. Min första, men faktiskt enda, panikattack kom när jag tog ut laxfilen och såg att skinnet satt kvar. Med fjäll och allt. 
Jag vill inte se sånt och köper alltid helt färdigfiléat i vanliga fall, för att inte behöva påminnas om att det jag stoppar i munnen faktiskt kommer från en ganska obehaglig omkringsimmande fisk. 

Men jag skar svärande bort oegentligheten, och jobbade vidare, och såhär blev resultatet:

Jag behöver jobba lite på mina presentationer, jag vet.

Simon aka legofrillan åt med god aptit, medan Lia vägrade och ritade istället. Men då hennes idé av gourmetmat är korv och makaroner, hade jag inte väntat mig något annat.

Nu är jag helt slut av allt avancerat matlagande, och är glad att jag får en paus imorgon när vi åker på Yazuragi med jobbet hela dagen. Jag förtjänar verkligen att skämmas bort lite. Ska man börja samla på tofsar kanske? 

Så Linas Matkasse alltså, jag tänkte mest testa en gång för att få lite inspiration och nya idéer, men vem vet, jag kanske fortsätter.

(Åneeeej, nu slog det mig just att jag varken har solat eller tränat inför denna avklädda aktivitet med kollegorna. Hoppas man får stanna i rocken hela tiden, även i poolen. Eller att det finns burkinis att låna.)