Haj och Valborg

Jag minns min ungdoms Valborgsmässoaftnar. Dom brukade gå ut på att bli skitfull och kanske hångla lite vid brasan om man kände för det.

Igår drog vi istället med oss barnvagnarna till brasan, krånglade oss fram med barnvagnarna och klagade över hysteriskt mycket folk, närapå började slåss med andra föräldrar i jakten på en ballong för 60 kr, börja frysa och gå hem.

Sara i hysterisk ballongkö.

 Det blev en mycket ful och elak haj..

 ..som kanske kommer hjälpa mig med min hajskräck genom att bara dyka upp sådär spexigt och oväntat lite här och där hemma, för man ska ju utsättas för sina fobier.

Men jag tvivlar på att det kommer att funka.

Det var dock ganska fint ändå.




Söndagen blev dock ännu finare. Jag hade ju nämligen som bekant bestämt mig för att inte ha något kalas för Lia igår, och var ju ganska deppig och skuldtyngd över det.

Men med finfina vänner som får en att förstå att man ju faktiskt inte behöver ha ett riktigt kalas, utan bara kan spontanträffas på gården några stycken och fika lite medan barnen leker, helt utan ballonger, tårta och fiskedamm (men med presenter, till Lias lycka), så behöver det inte bli ett sånt stressmoment.


Så på det sättet gjorde vi.

Ok gårdagens ballonger fick vara med, men nästan inga vanliga.

Simon fick vara lekfarbror..

 ..medan vi tanter pimplade kaffe och rosévin.

Det var så himla trevligt och mysigt så jag tror att kalas som inte är kalas, ska bli min melodi i fortsättningen.