Ajm bäck.

Här kommer i vanlig ordning lite bilder från dagarna i Gävle.

Vi tog bussen dit. Är det inte härligt med vuxna människor som är sjukt pepp på att komma på först?

Men vi kom också fånflinande på till slut.

Efter middag och kaffe fick Lia till sin stora lycka försöka somna på madrass på golvet framför tv:n. Men det försöket höll bara fem minuter innan hon skulle upp i knät igen. Nåväl, mysigt så länge det varade.

I onsdags var det dags för lite toppklippning. Notera den avundsjukt vakande frisör-wannabeen i bakgrunden.

 När klippningen var klar satt den här gobiten i köket och blängde. Lycka.

Och när jag kom tillbaka från klappfesten satt Lia plötsligt och fick lösslingor i håret, ditsatta med något som påminde om tortyrmaskiner från en svunnen tid. Men hon var nöjd.

Ännu nöjdare blev hon (och jag) efteråt när mormor lättade på plånboken och förgyllde hennes höstgarderob.

Så lite hög-hest (närmare bestämt 1,93m) ridning på det.

Sen kommer ett inlägg i inlägget.

Ni som hängt med ett tag känner till att jag ogillar skogar. Jag har aldrig förstått poängen med dom. Ok att dom behövs för att vi ska överleva, men att hänga i dom? Bland insekter, giftiga bär, björnar och Blair-häxor.

Däremot så har jag förstått att det är viktigt att barn får vara där ibland under uppväxten, och då det inte finns någon skog i Solna, så insåg jag att Lia nog aldrig gått runt i en. Stått bredvid kanske, men aldrig in på riktigt, så på torsdagen bestämde jag mig för att ta tjuren vid hornen.

 Det började inte så bra. Lia snubblade runt som ett äkta stadsbarn och uppskattade inte alls ojämnheterna i underlaget.

Men med sin mormors hjälpande hand och undervisande stämma, började hon få mer förståelse för The Big Green.

Och snart trampade hon omkring som värsta skogsproffset.

 Kolla, även jag var där. I en skog. Så ni inte tror att jag skickade ut pappa med min kamera, medan jag själv satt inne och Wordfeudade.

Rätt utrustad såklart med basketkängor och handväska.

 Skogar alltså. Dom kan ändå vara rätt fina ibland.

Så, nu tillbaka till det vanliga inlägget.

På kvällen drog vi till syrran där det lektes cowboy och grillades i slutet av september. inga konstigheter.

Sen måste jag fortsätta tjata om Lias sovvanor, men det är två fantastiska saker med den här bilden.

Det ena är att jag ba: -Lia, vi går ner och kollar på tv, godnatt. 

Och hon somnade helt själv! Utan att behöva ligga i knät framför tv;n eller halvligga i sittvagnen som dras fram och tillbaka. Det räckte att kusinen låg i sängen bredvid. Detta har ALDRIG hänt tidigare.

Det andra fantastiska är att denna bild togs i mörkret, men med appen Camera+ kan man lägga till blixt i efterhand.

Lia har ju haft klara komplex för att Sigge, som bara är två är, är klart vassare på att skejta än henne, så idag tog vi henne till ett nyfixat skejtområde vid Gävle Strand.

Klart fräsigare än gården.

Jag har sagt Lia Hawk förut. Nu säger jag det igen.

Och för er som fortfarande är vakna kan se vilka enorma framsteg hon gjort. Låtsas bara att killen som också står på brädan inte finns, så kommer ni bli sjukt impade.