..för jag har inte riktigt varit det de senaste veckorna, iallafall inte om allt som pågått vid sidan av.
Mina närmaste vet redan, och är det någon som tycker att de borde ha fått veta på ett mer personligt sätt så ber jag om ursäkt, men det beror isåfall bara på att vi inte har haft möjlighet att träffas på sistone.
Så såhär är det, Simon och jag har haft det jobbigt ganska länge, och nu har det gått så långt så vi har bestämt oss för att separera.
Det har handlat om många olika aspekter som lett fram till detta beslut, men först och främst att vi faktiskt vill helt olika saker i livet, och då är det svårt att hålla ihop. Vi är även olika på de flesta andra sätt, vi har kört fast, kommer ingenvart och faktiskt det enda vi alltid är rörande överens om är hur vi uppfostrar Lia.
Så när vi märkte att hon började påverkas och må dåligt av vårt ständiga bråkande och tjafsande, beslöt vi att göra något drastiskt, för vi behöver en förändring, och det nu.
Så Simon stannar i lägenheten, och jag testar att bo i närheten ett tag, och vi kommer att ha Lia halva tiden var med korta intervaller.
Kanske och förhoppningsvis kan det leda till att vi hittar tillbaka till varandra igen, men om det inte gör det så har vi iallafall stoppat i tid, medan vi fortfarande har kvar respekt och kärklek för varandra, och innan vi gör varandra illa på riktigt.
Så det är ett gemensamt beslut, och nu när pressen är borta kommer vi plötsligt bättre överens än på mycket länge, och även om det förstås också känns extremt jobbigt och sorgligt att vår nästan 8-åriga saga kanske slutar såhär, så kommer allt ändå aldrig vara ovärt.
16 kommentarer:
Men å Jempa, vad är det jag läser!
:(. Vilket sorgligt läge. Jag och Chrille ligger här i sängen och läser ihop, och kommer på oss själva att bli tagna som om det var någon av våra gamla polare som skulle flytta isär. Vi har aldrig träffats men ni känns ändå nära på nåt sätt.
Ni är kloka människor som tar tag i det i tid, innan bitterheten infinner sig. Precis som du skriver. Stor kram och lycka till!
Tack för jättefina ord och jag hoppas verkligen det är ett klokt beslut. Tiden får utvisa.
Nämen. Så sitter jag här och snyftar på jobbet. Tur att klockan är så lite att ingen annan är här.
Håller med potatishäxan: ni är modiga som agerar, och du har ju positiva förebilder som visar att det går.
Kram!
Kärlek till er alla!
Det är skitsvårt att få allas liv att fungera lika synkat i praktiken som i teorin och det är skitsvårt att ens fatta beslutet om att separera.
Det är fint att ni beslutar er att göra detta medan ni fortfarande har kärlek och respekt för varandra, för det gör en sån oerhörd skillnad. Att fortfarande kunna kommunicera och visa varandra respekt, är det minsta man kan göra för sitt gemensamma barn.
Jag förstår om många tror att det bara är baksidor med att vara "ensamstående" (vilket ju faktiskt inte ens är rätt ord), men det är det verkligen inte. Min dotter har haft den bästa tiden i sitt liv, de här senaste åren sen hennes(vi då) föräldrar separerade. Och hej, hon fick faktiskt en helt ny familj på en gång, som älskar och avgudar henne som hennes egen och jag ser absolut INGENTING dåligt med det.
Snart är det du, jag och Amanda som tar ett par glas vin och hör sen!
Lycka till med allt!
Kärlek!
Tänker på dig älskade syster!
Håller med; ett modigt beslut! Tror det finns alldeles för många par därute som inte har en bra relation, men de går dag ut och dag in och bara "är".
För barnen skull... (Eller hur?)
Stora kramar till dig/er!
är inte så bra på det där med att ge ord. men det som jag vill säga har redan sagts.
tror att vad som än händer i framtiden så kommer allt bli jättebra.
Fina vännen. Jag vet att jag kanske inte har varit så sentimental utan bara peppande och praktiskt tänkande kring det här.
Kanske ligger ens egna känslor kring den numera 1 år gamla separationen alldeles för nära. Såren har precis börjat läka, men man pillar konstant på skorpan.
Nån dag, när jag hittat tillbaka till någon slags fritid, så tar vi en riktig jävla vindrickarkväll med skvaller och ält. Vad sägs om kanske fredag?
Ps, allt kommer bli bra. Kärlek och respekt, det kommer man långt med. Det är en fin känsla när man inser att man har nått andra sidan tunneln, att man har det värsta bakom sig. Du kommer komma dit snart, ni kommer göra det alla tre. <3
Modigt att våga förändra och sätta er lycka i första rummet. Respekt!
Stor kram <3
Kan bara hålla med i alla fina och kloka ord här ovanför.
Klart allt blir bra hur det än löser sig. Ni verkar ju vara kloka människor. :)
Åh fina. Vilket klokt och moget sätt att fortsätta relationen. Hoppas att ni hittar tillbaks till varandra, eller att det oavsett löser sig på absolut bästa sätt för er alla. Stor kram!
Min prins sa "Vi behåller datorn!" när jag och exet droppade att jag skulle flytta ut eftersom hon var helt dum i huvudet..
..ungjävel..
Hej!
Nu har jag skrivit smarta saker en massa gånger och raderat allt.
Bland det svåraste som finns är att ta smarta beslut. Ni verkar ha gjort det.
Gör det bästa av situationen och må bra!
Ett extra tack som skrivit efter mitt tack-inlägg.
Jag läser igenom era kommentarer gång på gång så fort jag tvivlar.
Lite sen på bollen men jag kan bara instämma med tidigare talare (skrivare). Så länge man har respekt för varandra och kan kommunicera kommer man långt. Allt löser sig. Kram
Tycker det känns vemodigt för jag gillar ju er. Fast mer för att jag ogillar att relationer tar slut överlag då det främjar mitt bittra och desillusionerade jag. Inte för att ert beslut skulle vara dåligt eller att man ska hålla ihop till varje pris etc. Ja, du vet.
Det här torde vara ditt vuxnaste beslut typ ever ;)
Skicka en kommentar