Från bäst till sämst.

Jag började min karriär som dagismamma på topp.

Vi hämtade och lämnade i tid, jag namnmärkte fint alla kläder, kom ihåg alla aktiviteter och fick höra att 'oss var det ordning på'.


Jag klagade inte heller utan slängde ur mig saker som 'Jag litar på att ni kan ert jobb' och fick tindrande 'Om ändå alla föräldrar kunde vara som du..' tillbaka.


Sen hände nåt. Jag vet inte vad, men det började med att vi missade att dom stängde tidigare (som dom gör en gång i månaden för planering) två gånger i rad, och fick skamsna hämta Lia i personalrummet där hon nöjt satt och käkade bullar medan lärarna hade möte.

När jag gången efter det kom rusande - i tid - med andan i halsen så skrattade dom och sa att dom trodde vi skulle vi skulle missa tiden igen. Vi hade fått stämpeln.

Sen har det bara fortsatt. Vi missar att anmäla i förväg om Lia behöver ha tillsyn hela dagen när det är halvdag. Vi missar när dom har helstängt och får vända i dörren. Vi missar föräldramöten, aktiviteter och all information verkar bara gå oss förbi av någon anledning, fast jag vet att den är lika tillgänglig för oss som för alla andra.


Droppen kom imorse när Simon ringde efter lämning med gråten i halsen (nåja, nästan) och sa att han nästan blivit utskälld av en av lärarna eftersom vi inte anmält i förväg att Lia skulle komma tillbaka efter förkylningen idag. Hade vi bara varit med på det senaste föräldramötet hade vi vetat att såna är bestämmelserna nu.

Så nu verkar dom ha ledsnat på oss rejält och tycker nog att det är läge att vi skärper till oss and get our shit together liksom.



Orka.