Lia och The Head.

För åtta månader sen fick min kollega/vän en gullig son som heter Folke, och som tur var så har hon kommit och hälsat på några gånger på kontoret så man får klämma och bära.

Något som är intressant är dock Folkes huvud, för jag har alltid varit besatt av det. Det är så perfekt runt och silkesmjukt, så jag har liksom känt ett behov av att stryka, klappa och bara hålla i den där perfekta lilla hjässan.

Idag var en stor dag när vi faktiskt fick besök hemma av Sabine och Folke, och det stod snabbt klart att även Lia förstod att det var något speciellt där.

Först stirrade hon bara, som hypnotiserad. 

Sen fick hon feel..

 ..och släppte efter det inte taget.

Så jag är inte den som vill hålla på och lägga mig i mina vänners barns yrkesval, men jag tror nog ändå Folke borde börja turnera i folkparkerna med sitt huvud och bara låta folk klappa mot betalning. Det skulle bli en succé.

(Och undrar ni hur det går med visningar och grejer verkar det segt och vi får klart besked i slutet av veckan. Men magsår har jag aldrig haft förut, så det kan ju vara spännande att testa.)