onsdag 2 november 2011

Det här med att skiljas som vänner.

Det är fan inte lätt.

Alltså det är klart det har sina fördelar, väldigt många till och med, men det är svårt att lämna någon som man verkligen inte vill något ont, och man kan ju inte låta bli alla dessa grubblerier...

Varför gör vi det här egentligen? Vi funkar ju skitbra ihop ju.. Borde vi ha kämpat hårdare? Gav vi upp för fort?

Men då gäller det att komma ihåg att det faktiskt gick så långt så vi ändå kom till det här beslutet, och då måste vi hålla fast vid det. Annars skulle vi förmodligen snart finna oss själva i exakt samma situation igen.

Så nu kör vi. I helgen flyttar jag.

 Bästisar. Trots allt.

4 kommentarer:

Humlan sa...

Nä det låter så himla käckt och bra. Men som du så korrekt återger det; det är Fan inte lätt..

Klart man ska försöka. Det har jag gjort i snart två år. Men det är ok att "bara vara" trevliga mot varandra oxå. Prata väder och vind. Barnen. Lite livet i största allmänhet. Ytliga vänner. Men med barn ihop som man älskar lika mycket. Det är bra det oxå.

Trillade in här via en annan blogg. Lär återkomma! Ha det gott!

Jempa sa...

Tack för en fin kommentar, alltid skönt att höra från andra i samma sits som har överlevt. :)

Hanky sa...

Man kan försöka om man vet det egentliga syftet med varför man försöker. Det viktigaste är att man fortsätter att älska och respektera varandra. Om man försöker för hårt och inte riktigt vet varför, så är det redan där kört och den där respekten och vänskapen kan gå förlorad.

KRAM!

Jempa sa...

Hanky: Precis!