Frankrike i sjukt många bilder

Vi flög inte förrän mitt på dagen och var mycket nöjda med det beslutet, eftersom vi i vanliga fall går upp mitt i natten för morgonflyg. Bra start.

Fika på arlanda

 Lia tar flygning på största allvar. Det är inget man skämtar om.

Mellanlandning i Frankfurt. Där åt vi snopp med bröd.

Lia var, tack vare Ipad, som en ängel hela resan. Tack apple.

Äventyren började sen redan när vi blev hämtade i Lyon, och skulle pressa in fyra vuxna, ett barn, två stora väskor och en barnvagn i en Nissan Micra, och vi lyckades. Var är Guinness-folket när man behöver dom?

Först hem till Nadeges mamma för lite sen middag. Lia och Noah verkade dela sitt intresse för tåg och lekte helt ok, men några svensk/fransk/grek/filippinsk/irländsk/australiensiska barnbarn vettefan om det blir. 

 Sen åkte vi till vårt hotell, ett gammalt slott med endast sex rum. Man kan säga att vi var mycket nöjda med vårt.

Förutom personalen hade vi hotellet i stort sett för oss själva första natten, så Lia tog en nattmacka...

 ..innan vi gick och la oss och jag försökte att inte tänka på alla spöken som förmodligen härjade runt.

Även frukosten var till stor belåtenhet då vi fortfarande var ensamma med servitörerna. Lia fick Nutella på mackan och trodde knappt det var sant.

 Förmiddagen gick sen åt att kolla omgivningarna runt slottet, innan vi var tvungna att göra något mycket läskigt och lämna Lia till Nadeges mamma, en kedjerökande kvinna som inte talar ett ord engelska, som skulle ta hand om Lia och Noah hela dagen och kvällen medan vi åkte ut på aktiviteter.

Ze girlz åkte till ett Spa i Dijon, medan Simon följde med några av grabbarna på hiking i bergen, kollade vattenfall och blev nästan krossad av ett fallande träd, men klarade sig med några skråmor i pannan. Gissa om den storyn kommer gå varm i åratal framöver.

Men vi körde alltså Spa, och utan att tråka er med detaljer kan jag berätta att det innebar ångbastu med alginpackning, lerskrubbning och till slut insmörjning med apelsinhalvor, innan vi fick en timmes helkroppsmassage på värmefilt med oljor och musik vi valt själva.

I pauserna mellan behandlingarna serverades vi godsaker, och inte heller här känns det nödvändigt att gå in på detaljer, men jag kan ändå avslöja att det var smågodis, vindruvor, ananas, jordgubbar, drakfrukt, chokladfondue, och sen olika bakelser, croissanter och snittar.

 När vi var klara där drog vi vidare till en mysig fransk restaurang där några fler mötte upp. Jag gör inte tummen upp förresten, jag håller i en stolsrygg. Nån måtta får det vara.

 Till sist gick vi till en bar där vi skulle möta upp grabbarna, ta en drink och sen åka hem, eftersom bröllopet ju faktiskt skulle äga rum dagen efter. Men grabbarna kom aldrig. Dom hade fått sällskap av Nadeges bror och några till galna fransmän som åkte runt till varenda klubb i Dijon. Nadege fick en oroad rynka i pannan, förklarade att hennes bror är lite av en galning och hon var orolig att det skulle bli lite av ett fylleslag.

 När dom inte kommit efter nån timme började vi röra oss hemåt. Vi fick regelbundet sms från olika ställen som nu började röra sig utanför Dijon. Vi visste att ingen i det andra sällskapet var nyktra och att det kördes ganska vilt. Nadege oroade sig eftersom hon inte var gift än. Jag däremot var lugn eftersom jag visste att jag ändå skulle casha in en miljon om dom körde över ett stup.

Här är jag lite fundersam. Klockan är tre på morgonen, vi har hämtat Lia och jag är tillbaka på hotellet. I det sista meddelandet fick vi veta att grabbarna nu var på en Gay-klubb några byar bort, den blivande brudgummen är så full så han inte kan stå, och vi har ingen aning om när dom kommer hem. Nadege är arg som ett bi och vill inte längre gifta sig med Greg eftersom han lovade henne att inte bli full såhär dagen innan bröllopet, men bröt det löftet.

Nä herregud vilket långt inlägg, nu orkar jag inte mer. Jag får lämna er med alla frågor.. Överlever killarna? Blir det något bröllop? Och OM det blir det, kommer brudgummen kunna äta tårta utan att kräkas?

Ni får hålla ut tills imorgon helt enkelt. Cliffhangeeeer....