Jag vill inte tacka livet

Jag har rätt mycket att stå i.

Jag jobbar heltid, har ett barn att ta hand om, ett hem att sköta (ok att Simon fixar hälften, men ändå), två websidor att driva, samt att jag försöker träna, blogga, träffa kompisar, följa några serier samt kolla alla nya filmer på marknaden.

I de pyttesekunder som återstår däremellan försöker jag stressat att marknadsföra dessa websidor genom att tokmaila tidningar och bloggare för att försöka få dem att skriva några rader.

Ibland lyckas jag som bekant, och senast idag dök det upp en sån himla fin artikel om theultimatetourist.com i Göteborgs Posten (mamma, du klickar alltså på de ljusare, kursiva orden för att läsa artikeln)

Allt var frid och fröjd, tills jag kom tillbaka från lunchen bara för att upptäcka att när man gick in på min The Ultimate Tourist, så möttes man av ett aggressivt felmeddelande, och detta berodde tydligen på att webbhotellets server hade kraschat.

Det verkar nu vara fixat, men sidan var ändå nere hela eftermiddagen, de nyreggade under dagen är nu försvunna från listan, och allt var bortkastat.

Jag vet att man inte ska deppa ihop för dessa saker, utan ändå vara tacksam för att dom ändå skrev, och tacksam för att DN och Svd har skrivit om sidan tidigare.

Men så funkar inte jag. Så jag säger Murphy, du kan ta din jävla law och fara åt helvete.


Nu ska jag gå in i väggen lite tänkte jag.