Första torsdagen i augusti, i bilder.

Här sitter jag och ser tjock och glad ut på Cityakuten vid hötorget. Inget särskilt akut dock, jag ville bara ta itu med min kliande gom och hals eftersom jag börjar misstänka nån form av allergi.

Här ser jag både mindre tjock och glad ut på deras lab, eftersom jag skickats dit för blodprov. Anledningen till min mindre glada min är för att jag är rädd för dom där vidriga fingersticken som smäller. Anledningen till att jag ser mindre tjock ut är vinkeln antar jag.

Det blev i armen, och det kändes knappt! Det firade jag med en latte på väg tillbaka till kontoret.

I tunnelbanan funderade jag lite över den här bilden. Ja det är en rolig app, men om man i det här fallet byter tillbaka, blir det inte jäkligt obehagligt?

En jätteledsen stackars bebis tillsammans med en sur gammal man med tydliga Nazi-vibbar. Jag gillar det fan inte.

Som tur var kom en kollega med en glad bebis, även om han inte ser ut så där, till kontoret för en fika. Då blev jag också glad.

Ännu gladare blev jag när jag fick låna en annan kollegas über-kamera. Den var så tung att hålla i så benen nästan vek sig, och den tog såna fantastiska bilder så jag blev helt vild.

Jag ville ta kameran och dra bara. Fota lejon i Afrika, ruiner i krigsländer, Beckhams nya unge, och kanske få en glimt av en naken Leo om jag trycker tillräckligt i buskarna utanför hans hus.

Jag måste ha den kameran.

Sen kom en annan kollega med en ännu mindre bebis, och jag började känna att det här med att vänta ett år är en ganska dålig idé.

Tur att jag har Rookiemom som alltid kollar upp grejer och drar med mig på roligheter.

Den här gången hade hon luskat fram att det är gratis Zumba varje torsdag i sommar, i en park nära mig.

Vi tog oss alltså dit och bestämde oss för att hålla oss längst bak eftersom vi aldrig testat förut och kände oss lite piniga.

Det var ju ett klart misstag eftersom instruktören stod på ett alldeles för lågt podium, det var massor med folk framför, så till en träningsform som redan är sjukt svår innan man lär sig den, såg vi nu ett guppande huvud och ett par axlar om vi hade tur.

Så vi försökte hänga med ändå genom att improvisera salsa, squaredance och till slut stod vi och steppade i ren desperation.

Nåja, kul var det iallafall, och som ni ser var även Lia med och skakade lite axlar en stund.
Men nästa torsdag blir det längst fram.