Till min vän.

Jag borde ha sett tecknen. Jag borde ha hört varningsklockorna ringa.

Du betedde dig lite konstigt de två sista dagarna. Jag tappade kontakten med dig och du verkade liksom inte riktigt..här.

Så idag dog du bara. Jag såg ner på dig, och såg bara svart. Jag provade allt. Tryckte, klämde och skakade. Jag viskade i ditt öra, snälla kom tillbaka till mig. Lämna mig inte. Men det var försent.

Delar av mig kan inte låta bli att bli arg och besviken också. Du var inte gammal, så varför valde du att lämna mig. Jag hade just lärt känna dig, börjat förstå hur du fungerar och ja, blivit beroende av dig.

Och alla Wordfeud-spel jag hade öppna! Med Emil, Sara, Christian, Zandra! Jag hade även just börjat spela en intensiv match med A, och Potatishäxan har skickat en inbjudan som jag aldrig hann se. Varför gjorde du såhär mot mig!?

Förlåt, det var inte meningen att brusa upp, jag är bara så förkrossad. Men kanske finns det hopp? Kanske går du att laga, eller så är du förlorad och jag får en ny via garantin. Förhoppningsvis får jag låna en redan imorgon, och tills dess får jag bara försöka hitta en mening, ta en timme i taget, och inte falla för frestelsen att bara följa efter dig.

Farväl min vän.