Bästa kvällen.

Ibland orkar inte ens jag vara ironisk. Det blir lätt så om man varit på en klubb som enbart spelar klassiska ballader en hel kväll, och man får dansa dramatiskt med knuten näve och skråla med till allt från 'Inga kan älska som vi' till 'Eternal Flame' och 'Bed of roses'.

 I början av kvällen, när det fortfarande var ganska lugnt och det visade sig att jag var den enda på stället som kunde sjunga med till Bad English 'When I see you smile'. Så jag gjorde det mest på knä.

Notera även hårsvallet. Jag har ingen aning om var det kommer ifrån.

 Sen kom bara låtar som alla kände igen, och jävlar vad vi sjöng.

 Det delades även friskt ut tändare till höger och vänster för att skapa en riktig balladstämning.
Inte så smart ur säkerhetssynpunkt i en knökfull lokal och det ryktades även om att några gäster slängde i ett par tändare i eldtunnorna på gården och sprang iväg för att bevittna de små explosionerna på avstånd.

Mycket barnsligt tilltag och jag hade ingenting med det att göra. Ahem.

Här vill jag skriva något mer om hur härligt och roligt allt var. Men jag ser bara min utväxt.

 

 I de korta danspauserna både luktades och tuggades det på rosor.

 Sen fortsatte vi dansa.

Så idag är jag hes, illamående och hasar omkring med lätt krum kroppshållning, men jag hade LÄTT gjort det ikväll igen. Och imorgon kväll. Och varje kväll i all evigheters evighet.


(Och tydligen så kör den här klubben nån gång i kvartalet, så det här är ett krav till alla som läser detta: Nästa gång, Be there eller be so jävla square.)