Kiss-Jempa

Ni som bor runt Stockholm och har barn, vet den där känslan när man måste ta hissen i tunnelbanan, särskilt runt Centralen och Fridhemsplan..

Man står där och väntar, redan lätt illamående, man vet vad som komma skall, man vet bara inte nivån. Nivån på kisslukten.

Har man tur så har någon stackars städare nyligen varit där med saneringsmedel, och då känner man bara en svag urindoft som tränger igenom kemikalierna.

Är det värre så hamnar man i en med gammalt intorkat kiss, med en stank som får näshårstopparna att klyvas och kräkreflexerna att dansa salsa.

Men det värsta är såklart att hamna i en nykissad hiss. Det är ungefär som det förra alternativet, med skillnaden att den intorkade kisslukten nu är uppblandat med färsk stank, och att man nu även står rätt i en kisspöl.

Men vad ska man göra. Man måste ju åka, så man försöker hyperventilera lite innan för att samla syre till lungorna, man försöker öppna dörren med foten, trycker på knappen med armbågen, överväger att med handen täppa igen barnets näsa och mun för att hon inte ska behöva förpesta sitt inre, (men kalkylerar snabbt ihop framtida terapikostnader för detta tilltag, och avstår), sen är det bara att bita ihop, be till högre makter att hissjäveln kan åka lite snabbare, och sen sitta i fosterställning i duschen en timme när man kommit hem.


Lite så har det varit i mitt badrum.

Det är ju helt nyrenoverat, men nån prao-elev har glömt att täta nånstans, så några gånger om dagen sprider det sig en uppfriskande avloppsdoft runt lägenheten.

Igår kom det som tur var en rörmokare (och jag kom plötsligt ihåg varför jag gillar hyresrätter. Man ringer, nån kommer och fixar.)

 Dagens favoritman.

Han skruvade fast nåt lock, och nog har det blivit bättre, men det är fortfarande inte bra så det blir återbesök på måndag.

Nu har jag fått för mig att detta har börjat bita sig fast i min hud och mina kläder, så med detta ville jag bara säga att om ni tycker jag för med mig en vag kloakdoft så vet ni varför.