Ikväll var det dags för min första hemlagade bjudmiddag i nya läggan förutom typ Simon och Lia. Och inte vilka gäster som helst utan Dr Yang och hennes coola lilla gula barn.
Självklart blev jag lite nervös av detta celebra besök, och glömde dillsåsen som gör hela rätten, så jag fick svänga ihop en med hjälp av Creme fraiche och vitlök, vilket ändå blev förvånandsvärt gott.
Lia var som hon alltid är när vi har gäster. Calm, cool and collected.
Kvällen förflöt sen utan fadäser, om man räknar bort min fyllegranne som vacklade in på rangliga ben och deklarerade för kampsportaren och före detta livvakten Dr Yang att han minsann stod för säkerheten på den här våningen och att det bara är att ringa på om vi skulle bli rädda.
Lite fint ändå.
6 kommentarer:
Tack för igår, tycker du alltid är en fantastisk värdinna.
Vi fick sitta och vänta i Västra skogen och var inte hemma förrän 2130, hoppas er morgon var angenämare...
P.S. Det måste ju vara för att du har en sån skräckinjagande granne som du inte är det minsta rädd! ;)
Men? Varför tog det så himla lång tid?
Då måste det ju ha varit nåt fel, för vid den tiden går ju tågen ganska tätt..
Och du har nog rätt. Vem kan vara rädd med en sån bodyguard next door.
Vad för sorts mat bjöd du på som passar lika bra med dillsås som med vitlöksdip?
Inget avancerat, Lax och pasta bara. Men båda funkade faktiskt. :)
Lax är allround!
On that particular picture I thought that Lia was the little yellow kid. ..cuz she was like yellow.. Stupid me..
Skicka en kommentar