Man kan till exempel åka och hälsa på pojkvännen till en fin vän på hans ärofyllda dags-gig, och återuppleva hur det sjäv var att vara arbetslös skådis.
Själv brukade jag visserligen mest sitta och äta kall pannkaka i bakgrunden på den där restaurangen i Skilda världar och snacka skit med Niclas Ohlund som då sadlat om till ljudkille i pauserna.
Men tiderna är hårda för alla, och den här kaninen gjorde ett jäkligt bra jobb. Ett öra och kopiösa svettningar till trots.
Lia ville såklart ha en idolbild. Det är såhär minnen för livet skapas. För båda parter.
Sen kämpade vi vidare med två övertrötta och halvhungriga barn, varav ett just haft ett stort gräl med sin mamma över sin toalettbajsvägran, medan den andra nästan dog ögonfransiögat-döden på tunnelbanan, till Hjorthagens bibliotek på andra sidan stan.
Men man kommer långt med tålamod, förstående blickar och varmkorv från Pressbyrån.
Anledningen till att tog oss dit var för att kika på en bildutställning som en gammal klasskompis håller och jag inte träffat på drygt 15 år. En helt sjuk historia, jag tar den nån annan gång.
På väg hem diskuterades det bajs, kiss, prutt, bajslukt, Pippi Bajsstrump och annat som gör livet värt att leva.
Så, dags att gå och lägga sig med bästa sovsällskapet.
3 kommentarer:
Härligt dag! Det här med bajs och prutt det tar aldrig slut. Efter att ha levererat sitt poetiska alster låg Johanna i soffan och låtsasfes på sin bror. Viktor däremot kan inte säga en enda mening som inte innehåller bajs. Häromdagen när vi såg repris på Flygande mattan - Jag ska oa hela bajset, oa hela bajset....
Tycker Lia ser rätt rädd ut där i vagnen..? ;-)
Potatishäxan: Hahahaha!
Västgötskan: Jo jag sa ju inte att det nödvändigtvis var ett positivt minne.. ;)
Skicka en kommentar