Ja tamejfan, den bästa mamman också.

Idag fick Lia nämligen en tidig julklapp i form av ett Pippi Långstrump-tält som jag köpte för ganska längesen men som aldrig fick plats i hennes pytterum i gamla lägenheten.

Det här var krångligare än vad det ser ut, tur att jag alltid var händigare än Simon så jag inte bröt ihop halvvägs och ångrade allt som har med frihet att göra. 

Jag svor inte ens särskilt länge när jag insåg att själva tältdelen även hade golv och bara en liten dörröppning, så jag var tvungen att montera ner allt igen och börja om på nytt inuti det jättevarma och hårelektriska tortyrtältet. Så bra är jag.

 Resultatet. Lia är skitlycklig, och själv tänker jag inte en sekund på den där spöktjejen i Sjätte Sinnet som sitter och kräks inne i den där stackars pojken som ser döda människors tält. Inte det minsta.

Det finns inga spöken, kött växer på träd och katten Paddy är faktiskt ute och fikar med sin kattkompis. Lalalaaa...