Slutet på en era.

Idag var det verkligen konsultens sista dag. En sorgens dag.

Ni minns väl hur allt började..

 Dumt att sitta bakom en växt så man ser ut som nån slags kalkonreptil när Jempa tar kort.

Detta ledde ju som bekant till månader av kalkonskämt, och inte ens på hans födelsedag lät vi honom glömma..

En fin present.

Såhär glad blev han.

Andra klassiker..

Här lurade vi i honom alkohol, trots att han inte får dricka för sin mamma.

Denna bild väckte stor uppståndelse. Pekar han långfinger åt oss? Själv vidhåller han att det är pekfingret. Debatten fortsätter.

 

När han bara hade någon månad kvar och skämten nästan hade tagit slut, såg han till att halka och falla handlöst framför våra fötter. Detta gav oss material för resten av vintern.

 Ingen bär upp en Yasuragirock som konsulten.

 Alltid redo att spexa loss.

Men idag var det alltså den sista dagen, och självklart hade jag fixat en fin hejdå-present.

Det var en tung dag för oss alla, jag tror även att han själv var väldigt ledsen..

(Allvarligt Patrik, tack för att du stått ut med oss, för att du aldrig blivit arg, för alla arrangerade bilder du ställt upp på, och för att jag varit tvungen att använda vattenfast mascara på jobbet. Vi kommer sakna dig som fan.)