Så har svärföräldrarna åkt hem, här kommer några höjdpunkter från deras vecka här..
Lagad middag med vin, varje kväll.
Lia fick som sagt hänga med alla far- och morföräldrar, vilket inte händer så ofta.
Besök till Junibacken med svärmor som var mäkta imponerad.
Vädret har fan varit riktigt schysst också.
Och såklart, en chans att få gå ut och käka, ensamma. Alltid guld värt.
Och så lågpunkten..
Handdiskandet. Alltid detta handdiskande trots att vi har maskin, med en äcklig disktrasa och koppar som sen ställs upp och ner utan luft under så de luktar unket. Jag fattar inte.
Men förutom den detaljen, ett riktigt fint och lyckat besök.
Idag var det förresten dags för vår andra pole-lektion.
Jag kände mig lite kaxig, då det ju faktiskt kändes riktigt bra förra gången. Så jag kastade mig nonchalant in i min första snurr, och just då bestämde sig min ålder för att göra sig påmind, och jag sträckte bröstmuskelt så illa så det kändes som den brast på mitten.
Så det blev inget mer snurrande med höger arm som 'häng-arm' utan jag fick snurra åt fel håll, något som jag galant lyckats fuska mig ifrån tidigare. Jag lyckades dock till en början se det som något positivt eftersom jag då tvingades att lära mig lite vänsterhänta moves, och jag var ju trygg med Sara som kände till mitt problem.
Men då bestämde min vanligtvis fina vän, men nu allsmäktig instruktör att vi skulle ta ett kliv åt sidan för att dela pole med någon annan! Fan också.
Jag tog några bestämda steg mot en tjej som jag lite tidigare sett trillat av sin pole och dunsat i golvet. Vi var nog lite på samma nivå, och jag lyckades se ok ut ett tag till, men sen fick vi byta igen!
Nu fick jag fatta ett snabbt beslut. Skulle jag berätta att jag var skadad och låta som en gnällis, eller skulle jag helt enkelt låta dem tro att jag bara var helt värdelös?
Jag valde ett mellanting, mumlade något om att jag hade ont, var sen värdelös, och framstod alltså förmodligen som en klumpeduns som skyller ifrån sig. Ett dåligt beslut.
Rookiemom berättade sen glatt (och ja, jag märker att du inte tror mig, men jag har faktiskt ont, på riktigt!! Sådetså! Tyck synd om mig nu..) när vi skulle gå hem att nästa vecka kommer det göra ännu ondare, för då ska vi sluta snurra och börja klättra istället.
Min stackars muskel skriker av smärta vid bara tanken, men förhoppningsvis känns det bättre vid det laget. Min planerade folkparksturné får dock vänta, jag återkommer med nytt datum.
/Ynklig75
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar