Imorgon ska jag vara ledig från jobbet och vara ledig hela nästa vecka. Bara sådär.
Sällan har jag nämligen behövt semester som just nu, och då jag har ganska mycket att ta ut i år, så var det lika bra att köra igång.
Men som ni vet så drog jag ju på mig förkylningen från helvetet för nån dag sen, så för att inte riskera att vara ännu sjukare under min välbehövliga semester (då jäklar hade ni fått bevittna en meltdown el grande), så stannade jag hemma redan idag för att få en chans att kurera min sargade kropp.
Mitt sinne har även varit lite sargat på sistone då jag som sagt stressat lite mer än vad som kanske är nödvändigt, så idag tog jag äntligen tag i ett par saker som plågat mig under en längre tid.
Nr 1 var Lias garderob.
Den har inte rensats ordentligt på nästan två år, och innehåller en galen blandning av storlekar ner till nästan amningsålder, vinterkläder, sommarkläder och även nya, lite för stora kläder.
Kom an då, din jäkel.
Detta har som sagt drivit mig till vansinne ett tag, men idag hade jag alltså äntligen tiden, så jag drog ut allt, och satte mig på golvet och började sortera.
Så två Ikea-kassar, några nostalgitårar och även några svordomar över hittade fina kläder som skulle sparas till något speciellt tillfälle, men sen glömdes bort och aldrig hann användas, senare, ser den nu ut såhär:
Inre frid
Den lättnad jag känner, och jag förstår att detta måste vara extremt tråkigt att läsa om, men jag måste bara få ur mig det. Min själ känns renad. Tvagad till och med.
Jag försökte även berätta för Förskollärarna om min bragd. Gjorde stor affär över att jag äntligen skulle byta ut hennes ombyteskläder mot såna i större storlekar, och lite somrigare.
Antagligen ville jag ha någon reaktion. Gärna beröm och lite avund. Men jag möttes av ungefär samma intresse som jag antar att jag gör av er.
Nåväl, när jag ändå är igång kan jag berätta att jag även gjorde mig av med det enorma klirrande berg av glasflaskor och burkar som effektivt gömts undan bakom papperskorgen.
Det finns få läten som är så så befriande som krossat glas djupt ner i en recyklingtunna. Varför jag ser så lidande ut, och även som att jag väger 130 kilo, är dock en gåta.
Nu till lite ris och ros.
Rosorna först till Amanda och Potatishäxan som faktiskt litar på att jag länkar till roliga saker, och själva fick sina liv förlängda genom att skratta högt åt bloggen jag tipsade om.
Ni andra kan inte ha gått in, för hade ni gjort det så hade ni kommenterat. Man kan inte bli oberörd av dessa fantastiska skivomslag med de ännu mer fantastiska texterna till.
Så jag ska hjälpa er lite på traven, här kommer några favoriter. Klicka bara. Gört.
You will thank me. And obey me. And stuff.
(Shit jag är verkligen cp-trött. Godnatt.)
6 kommentarer:
Jag gick visst in, trots att jag inte kommenterat det.
Igår kväll, trött var jag (därav ingen kommentar), skrattade jag så jag grät åt "Lennart Swahn läser sagor för John Blund".
"Varför ska han läsa sagor för honom?".
Även pungen några omslag ner fick tårarna att rinna. :D
Så det så!
Jag satt på äckliga ersättningsbussen o läste skivomslagsbloggen. Garvade hysteriskt och blev en sån som ingen vill sitta bredvid och alla tittar konstigt på.
Men det är ju fantastiskt. Bra, då vet jag att ni har läst och kan alltså sova gott.
Pöss på er.
Jodå, jag gick (också) in. Men får nog skylla på att jag inte var tillräckligt "fokuserad". Bläddrade lite bestrött och såg nog mest ut som ett frågetecken, när massa gamla bilder flashade förbi på skärmen.
Men jag lovar, jag ska gå in på nytt och se om jag får bättre tur! Ha ha!
Man måste läsa! Bara bilden säger inte så mycket!
I don't do 'ha ha' comments.
/Dr Yang.
Skicka en kommentar