tisdag 4 oktober 2011

Jag vet, ni behöver inte säga nåt..


Bloggen är astråkig. Jag är astråkig.

Egentligen borde jag kanske ta en paus nu är allt är kaos och mitt liv har havererat något, men jag vill inte.


Jag behöver få skriva. Jag behöver era fina kommentarer. Jag behöver få känna att i alla fall vissa saker fortfarande är normala. Jag behöver ibland få glömma bort att vi snart inte är en riktig familj längre.


Så jag hoppas ni står ut med mig ändå.

11 kommentarer:

Jenny sa...

Mycket kan man säga om din blogg, men tråkig har den aldrig varit! Och konstigt vore det väl om den inte till viss del speglade hur ditt liv är :-)

Västgötskan sa...

Klart du ska skriva!
Ta hand om dig.

Kram

Elisabeth sa...

Tycker verkligen inte att din blogg är tråkig. Min, däremot.

Potatishäxan sa...

Det vore ju JÄVLIGT ASTRÅKIGT om du slutade skriva. Lämna mig inte Jempa. Pliiiiiiiis!

Sabine sa...

Jag kan inte leva utan att läsa din blogg, för det gör jag ALLTID fast jag inte kommenterar.
Fint att du är ärlig om ditt liv.
Kram

A sa...

Håller med alla! Tråkig??? ALDRIG!

Lexi sa...

Skärp dig jempa! Klart att du ska vara kvar här!
Bloggen fungerar som en ventil. Men om du börjar tycka synd om dig i oproportionella mängder, jag då åker jag hem till dig. Sätter mig på dig och killar dig tills du inser att du är inte ensam.

Lina sa...

Kämpa på och skriv, skriv.. dethjälper och det kommer bli bättre! Kram

JohaN sa...

Om du slutar skriva så kommer jag att spöa'la!
;-)

Jempa sa...

JohaN: Ja blir jag hotad på gävlemål vågar jag inte annat. ;)

Ni andra: Som sagt, tjuthaka.

JohaN sa...

;-)