Det var svalt intresse för kollektivt självmord, men det är ok. Jag har nämligen fått livslusten tillbaka, precis som man får när man är nära döden på riktigt.
Jag promenerade till jobbet imorse. I den värsta snöstormen i stockholms-mannaminne.
Och den här gången var det inte för att jag var korkad. Det gick ju inga bussar så jag hade inget annat val. Så det var bara att bita ihop, dra på sig luvan och utmana naturens krafter.
Det började ganska illa. Vinden blåste mot mig så kalla, hårda små iskorn piskade mitt plågade ansikte, men jag pulsade på.
Precis som i Blair witch project såg jag till att dokumentera mardrömmen.
Sen blev det värre. Jag passerar nämligen en lång mur med en radda träd bakom, och med jämna mellanrum blåste vinden i och slungade snön från träden rakt över mig så jag hamnade i ett vitt inferno som jag valt att kalla stads-laviner.
Jag, fångad på bild mitt i en stads-lavin.
Min ork började ta slut. Jag var kraftigt nedkyld, blöt, hungrig (jag äter frukost på jobbet) och runtomkring mig härjade ovädret med oförminskad styrka.
Drivorna började se ut som inbjudande sängar där jag bara kunde lägga mig ner och vila med ett snölager som täcke. Bara en liten stund.
Faror lurade överallt, men tack vare min goda syn och förmåga att tänka logiskt, förstod jag att här borde jag stanna tills snön lyste grönt.
Men någonstans samlade jag tillräckligt med krafter för att kämpa vidare, och snart såg jag de lysande fönstren från kontoret, och kravlade mig i säkerhet, in i värmen.
En överlevare, som inte bara fått pandaögon utan även konstig 80-talsfrisyr på köpet.
Imorgon är det jag som kontaktar Discovery för att kolla hur mycket dom kommer att betala mig för att göra en rekonstruktion på dramat. Undrar om jag själv får bestämma vem som ska spela mig? Jag kommer föreslå Juliette Lewis iallafall.
4 kommentarer:
Herregud människa! Håll dig inne. (Säger jag som är föräldraledig och inte behöver stoppa en endaste liten tå utanför dörren...) ;-)
Ruskigt! Ruskigt!
Jag fick skotta mig igenom en nästan meterhög, kompakt, snödriva för att komma åt garageporten och bilen i fredags.
Avslutade med att drämma igen garageporten så att hela överhänget på taket dråsade ner i mitt huvud/min nacke och innanför jackan.
Ungarna garvade i bilen och jag började grina. Som en j-la lipsill!
Västergötskan: Jag får bli akutgravid..
A: Hade inte dina barn varit där hade discovery säkert intresserat sig även för den storyn ;)
Ska det gå riktigt snabbt får du nog låna någon annans barn. :-D
Skicka en kommentar