Party och pole

Igår kväll var jag och Sara hembjudna till vår kollega Emil för lite inflyttningsfest. En mycket trevlig tillställning, trots att vi återigen kände oss som gamkärringarna.

Vi berörde snabbt ämnet, hur gick man från att vara yngst i umgängeskretsen, till att bli ständigt äldst? Byter man omedvetet ut vännerna till yngre och frächare under tidens gång? Konstigt.

Här demonstrerar jag för Sara och Emil att man alltid blir snyggare på kort tagna lite ovanifrån.

 Ni kanske undrar varför jag håller händerna sådär töntigt på Saras axel? Ungefär som man gjorde på skolfotona i gymnasiet när man försökte vara cool?

Jo, det undrar jag också.

Idag trotsade jag baksmällan och tog med mig familjen till Pole-studion, eftersom jag missade i tisdags.

Lia gjorde sig genast hemmastadd och tyckte inte det var det minsta märkligt med folk som hängde upp och ner.

Känner in stången.

Notera den avslappnade minen.

Simon kunde förstås klättra, och även göra konster jag inte ens vågar drömma om än, på första försöket. 

Det lilla aset.

Men snurra kan jag lite iallafall! Kolla:

Så, alla som ännu inte har testat, gört! Kan Jempa så kan alla.