Jempa Moss

Ja som ni förstod på mina kommentarer i förra inlägget så tog inte utslagen kål på mig utan försvann efter några timmar.

Jessika hade nog rätt när hon sa att det var vanliga nässelutslag, och jag har ingen aning om hur jag fått dem då jag inte gjort något annorlunda. Jag får leva i ovisshet, precis som om min magsjukebonanza som inledde året, och Palmemordet. Fan.

Idag blev allt väldigt fint när vi var ute och lekte i parken och plöstligt kom Sara med son bara knallande som den mest naturliga sak i världen..

Så från att ha bort på helt olika sidor av stan, är vi nu plötsligt grannar, våra barn kommer leka tillsammans och solen kommer alltid att skina. Inte så konstigt eftersom vi bor i Sol-na.. (Ok that joke would have killed in Gothenburg.)


Men det absolut viktigaste hände på Cafét..

Känns bra. Nu vet jag äntligen precis vem jag ska välja nästa gång det är doppelgänger-vecka på Facebook.