Lite snack om syrrans barndom när jag knappt var född och vi bodde i Björklinge.
Syrran: ..haha, och den där gången när jag efter dagmamman kom hemsläpandes med en and som jag hittade nånstans!
Mamma: Ja herregud, du hade tagit ett stadigt grepp om halsen på den stackarn.
Jag: Men hur fick du tag i den? Den måste ha sovit..
Syrran: Ja det måste ha varit nåt sånt, och sen fastnade den i nån korgstol hemma och blev helt galen innan vi släppte ut den igen.
Alla skrattar.
Mamma: (skrattar ännu mera) Och den där gången när dina stövlar fastnade i leråkern, så du kom hem i bara strumporna!
Alla skrattar igen, men både jag och syrran slutar plötsligt skratta och får fundersamma uttryck i ansiktet.
Syrran: Men.. hur gammal var jag då egentligen?
Pappa: Ja vi flyttade ju från Björklinge -75, så du var en tre eller fyra år. Som äldst fyra.
Jag: Eh.. Så ni lät henne gå hem själv från dagmamman. Fyra år gammal?
Mamma: Ja..
Jag och syrran: (I chock) VAA??
Mamma: (skruvar besvärat på sig) Ja alltså, det var ju inte så långt..
Nåväl, det förklarar iallafall varför vi är - enligt flertalet ex-pojkvänner och nuvarande man - nästan sjukligt självständiga.
Självständiga ungar i peruker.
PS 1: Shit vad dåligt väder det blev helt plötsligt! Bra, eftersom jag äter någon konstig typ av antibiotika som gör att jag inte får vistas i solen utan att bli 'missfärgad' enligt doktorn.. Och missfärgad vill ju ingen vara, så nu kan det vara dåligt väder fram till den 5e maj.
3 kommentarer:
bra jobb du gjort i paint med att klippa in Lias ansikte i den där bilden. ;)
nej, skämt åt sido.
sjukt lik hon är dig!
Det var bättre förr! Ha ha! :-)
Fantastisk perukbild!
Skicka en kommentar