18 nyanser av rosa.

Ni vet ju att jag står utanför hela genusdebatten.

Jag tycker såklart att genusförespråkarna har flest poänger, men samtidigt så tycker jag många av dom är så otrevliga, osympatiska och aggressiva mot de stackare som inte ens är motståndare, utan mest tycker det är ok att vi är olika.

Så jag tar avstånd från det sjukt onödiga bråkandet och ger Lia leksaker och kläder av alla möjliga modeller och färger, skiter i hur andra uppfostrar sina barn och koncentrerar mig istället på att lära henne rätt och fel samt ger henne en jäkla massa kärlek, och är övertygad om att det löser sig ändå.


Men när Simon och Lia igår kom hem från Grekland (där dom aldrig har hört talas om genus. Kan det till och med vara så att ordet genus är ett av få ord som inte kommer från grekiskan?) så fick jag nästan lite yrsel när dom visade mig presenterna Lia hade fått därborta. Lite som att få sockervadd intryckt bakom ögonen, eller som att äta gräddtårta till frukost..

Ok, jag älskar Barbien på vespan med sin rosa hjälm, men resten ger mig synnervskväljningar.

Men allt är såklart förlåtet eftersom hon ju även fick en ny fleece-pyjamas med fötter.

Nu kollar jag slutet på Idol och reflekterar över hur rolig juryn ser ut när Laila inte är där. Som tre jättesnoppar med en massa åsikter.