Två viktiga saker.

1. Idag var jag på min andra hypnos-session, och jag berättade för terapeuten om misshandeln eftersom minnet av den har förföljt mig sen första behandlingen.

Hon blev eld och lågor. Först arg för att vi inte fick någon hjälp eller stöd då, men även övertygad om att jag fortfarande lider av någon slags post-traumatisk stress, särskilt eftersom jag bara minns korta fragment av någon som pågick under flera minuter. Och det har ingenting med att det gått lång tid sen det hände att göra, så har det varit hela tiden.

Andra tydliga tecken hon noterade var att jag mindes att mina signalement jag lämnade till polisen visade sig vara helt åt helvete, trots att jag sett alla fyra mycket tydligt, och precis som jag trodde så är detta med att jag får en hjärtattack över minsta oväntade ljud, samt genuint avskyr allt som har med bråk och gräl att göra, klara tecken på att jag fortfarande lider av saker som aldrig bearbetades som det borde, utan jag lade bara locket på.

Så nästa gång ska vi prova att göra en så kallad traumautrensning under hypnos vilket förmodligen kommer att framkalla en del mycket otrevliga minnen som mitt undermedvetna har valt att tränga bort. Jag ser inte fram emot det, men det måste väl göras. Rapport om två veckor.


2. Hon är tillbaka.