torsdag 5 mars 2009

Att bli normal

Alla har vi ju våra små egenheter och konstigheter. Jag har redan tidigare berättat om mina problem med handdukar, och hur dom absolut inte får vidröra golv eller toalett, för då vill jag inte använda som mer utan dom åker direkt i tvätten.

En annan grej jag har, som visserligen är helt normal för oss kvinnor, är att jag vill ha det extremt välstädat om någon kommer och hälsar på. Särskilt första gången.

Det är ju som sagt inte särskilt konstigt, men jag märkte att sen jag varit mammaledig så har detta förvärrats. Jag har blivit lite besatt av att varje pryl måste stå rätt och allt ska vara skinande, trots att personen ifråga redan varit hemma hos mig flera gånger. Det gick så långt så jag började bli stressad av besök, och kunde fundera flera dagar innan när jag skulle hinna göra min städ-attack strax innan dörrklockan ringde.

Igår när Amanda skulle komma och hälsa på kände jag att det fick vara nog. Hon har varit hos mig flera gånger de senaste veckorna och lägenheten var bara normalrörig. Jag bestämde mig för att sluta cold turkey.

Så jag lät papperen på köksbordet ligga, jeansen över stolen hänga, stolsdynan vi skjutit in under tv-bänken för att inte Lia ska in under och gräva efter sladdar fick också ligga kvar, precis som leksakerna som låg utspridda här och var. Till och med en odiskad kastrull lämnades i diskhon. Jag skakade av städ-abstinens, men vägrade röra mig ur soffan.

När Amanda väl kom var det uppenbart att hon inte märkte nånting. Jag bad om ursäkt för röran. Hon såg sig omkring, ryckte på axlarna och fortsatte prata på som om ingenting hänt.

Jag hade överlevt eldprovet.

Nästa steg till att bli normal borde alltså bli att med flit tappa en handduk i golvet, och sen hänga tillbaka den och ...använda den.

Men en sak i taget känns det som. För mycket chock-terapi kan inte vara nyttigt..

4 kommentarer:

Tess sa...

bra där!
lider själv av "allt på sin plats annars trillar solen ner"-syndromet, speceillt innan besök av både nära och onära bekanta.
men det funkar ju inte riktigt när man har skruttor som härjar runt och stökar med allt.
ska försöka följa ditt exempel nästa gång, solen trillade inte ner så vitt jag kan se iaf :-)

Anonym sa...

Jag har precis som du städ-dille när någon ska komma och kan även ha det om jag är ensam. Jag hatar att ha det stökigt och vill ha varje pryl på sin plats, dessvärre så har jag TVÅ bebisar här hemma som stökar till det - Kingston som då är värst men även Fox som kommer på en säker andra plats. Jag har kommit fram till den slutsatsen att det helt enkelt inte är värt det, iallafall inte när jag är själv.
Men du, måste du då duscha varje gång du varit på toaletten också? För då har ju åtminstone skinkorna nuddat vid orenheterna...;o)Skoja bara, jag är smått fobisk mot offentliga toaletter men hemma är det helt ok.
KRAM

Novellskrivarn sa...

Hahaha du var jätteduktig, jag märkte ärligt talat absolut ingen skillnad.

Däremot skriker det NEEEEEEJ i varenda atom i min kropp över att du ens funderar över att motarbeta handduksfobin! Den är livsviktig! (för mig också)

Västergötskan sa...

Efter att ha läst översta delen av ditt inlägg så var min enda tanke: "Tur att du inte ska hälsa på hos mig". Ha ha! ;-)