När man är hos föräldrarna händer det ibland att man får titta på tv-program man i vanliga fall förmodligen aldrig skulle se. Iallafall mina föräldrar tittar mycket på ettan och tvåan. Konstigt.
Iallafall så fick jag ikväll se finalen av Mästarnas Mästare. Före detta idrottsmästare från olika sporter tävlar mot varandra i ett antal grenar som till exempel nyckelhämtning från en poolbotten och andra styrkemätningar.
Ikväll var det alltså final och kvar var skidåkaren Per Elofsson och fotbollsspelaren Malin Moström.
Medan jag tryckte i mig smågodis och kollade med ett halvt öga fantiserade jag om hur detta skulle se ut i USA. Dramatisk musik, närbilder på svettiga muskler, kommentarer som 'Jag har kommit hit för att vinna. Det här är min dröm. Inget kan ta det ifrån mig', och slutligen, efter en spektakulär hinderbana, men skrikande publik och sprakande fyrverkerier skulle segraren gråtande av lycka stappla i mål under folkets jubel.
I Mästarnas Mästare gick den sista grenen ut på att Per och Malin skulle hålla i sig i två handtag och hänga över ett stort mörkt hål i nåt gammalt slott. Den som släppte först förlorade.
Så där hängde dom. Lite musik spelades. Programledaren stod och såg på. Till slut släppte Malin, och Per hängde kvar några sekunder innan även han släppte och föll ner i hålet.
Per hade alltså vunnit.
'Grattis Per' ropade programledaren ner i hålet.
'Tack, tack' hördes Pers dämpade röst därnere i mörkret.
Ingen kan skapa sann dramatik lika bra som svt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar