Snyggingen

När man knallar omkring med barnvagn får man ju inte särskilt många uppskattande ögonkast från män.

Jag antar att det inte är så vanligt att någon tänker 'Oj, hon var fin. Och jag är ju rätt sugen på att förstöra en familj och ta lite extra ansvar i form av att bli styvpappa till ett barn som på grund av detta kommer att hata mig. Alltid. Henne flirtar jag med!'

Så, när man för ovanlighetens skull inte går omkring med barnvagnen, finns det risk att man blir lite överentusiastisk..

Idag inträffade detta. Jag fick gå en sträcka helt ensam.

Solen sken tillfälligt och jag strosade på i ganska långsam takt.

Snart blev jag omgådd av en lite yngre kille. Han vände sig om och tittade på mig med ett litet leende.

Hoppsan, tänkte jag malligt, tydligen har man inte förlorat all dragningskraft..

Lite längre fram skulle killen svänga av, och innan han gjorde det vände han sig återigen om och kollade in mig.

Men herregud, fortsatte mina tankegångar, ska man behöva vifta med vigselringen för att bli av med honom?

Jag passerade en busstation och kände tvånget att spegla mig lite i glaset när jag passerade. Jag måste ju ändå se rätt het ut idag..

Då upptäckte jag att skärpet i min trenchcoat hade glidit ur och släpade efter mig på marken som en svans.

Där fick man...