tisdag 7 september 2010

Jämmer och elände


Tack så mycket för de fina kommentarerna i mitt förra inlägg, och det var riktigt, riktigt nära att jag mådde bättre..

Tills jag idag såg att det myggbett hon fick intill ögat ungefär tre sekunder innan jag hämtade henne igår, nu hade svullnat upp. Så hade jag alltså bara hämtat henne vanlig tid hade hon inte återigen behövt gå omkring som Rocky Balboa.


Jag behöver nog ännu lite tid att anpassa mig vid det här nya heltidslivet. Men jag vänjer mig väl, om sisådär 12-13 år..


Mitt fel


När jag ändå är igång vill jag passa på att publicera en liten dikt jag skrivit till mygg:

Hej myggor. Era jävla as.
Det är september, så varför finns ni fortfarande,
och på min dotters öga, har kalas?
Dö bara. Dö.
Gå i kras.

Rätt vackert om jag får säga det själv.



8 kommentarer:

Amanda sa...

Jennie, jag tror att det där magpirret jag har känt den senaste tiden inte alls har något med den misstänkte mannen att göra, utan det är fan min girlcrush på dig som har slagit till igen. Först hamnade jag av en slump i albumet med gamla bilder från kryssningen på fejan och sen trillade jag över den här dikten och då...

ja, då var det kört. igen.

Så.. ehrm... vill du ligga? Lite? Nä?

rookiemom sa...

Men hallå! Varför jobbar du på Tradden när det är POET du ska vara! Eller möjligtvis gravstensdesigner.

Hej då.
/Jobbcoachen.

Jempa sa...

Ok bästa tjejor, NU mår jag definitivt bättre. :)

Sabine sa...

Girlcrush. Jag med.
Grrr.

Men det visste du redan.

Sara sa...

Haha, du är bäst jempa! PS. Du är en grym mamma, det vet du..

A sa...

Jag är omvänd.
/fd poethatare.

Potatishäxan sa...

Har inte hunnit peppa dig för jag har varit fullt upptagen med att resa ifrån mina barn varav en sjuk i fyra dagar samt leka med min nya telefon. Jag platsar hos dig och Brittan. Men ungarna gillar oss ändå, det är den stora mammaförmånen vi har.

Jempa sa...

Vad snälla ni är.. *grinar lite*