Städhatarn

Vår svikar-städerska har dragit iväg på sen semester och är borta i över en månad!

Lägenheten börjar täckas av ett tunt dammlager och samtliga strumpor har fått hål på hälarna av allt grus vi vadar omkring i.

Men. Jag. Orkar. Inte. Städa.

Ibland undrar jag om det är något fel på mig. Ska det vara så jävla svårt liksom?

Ja, det ska det tydligen. Jag hatar städning mer än kräksjukan nästan, och det finns så mycket annat jag vill göra när jag äntligen har lite fritid.

Mamma har berättat att även hon hatar städning mer än nåt annat, så det är ju egentligen henne det är fel på, jag har bara oskyldigt ärvt draget. Skillnaden är att hon städar ändå.


Ikväll ska dock Amanda och Olle komma hit på Världens Minsta Kräftskiva så det måste fan snyggas till lite, så medan Lia har sovit har jag iallafall skurat ur badrummet och dammtorkat. Det var fruktansvärt.

När vi ätit lunch ska jag städa köket och när Simon kommer hem får han dammsuga, för där drar jag fan gränsen.

Drömmer mig bort från detta städarhelvete

Simon själv ska ikväll iväg på det svenska fenomenet 'herrmiddag', och då det är hans första är han ganska nervös.

Det ska nämligen 'bondas på ett manligt men sofistikerat sätt', med bastu, grillning och whiskyprovning och cigarrökning på schemat.

'Men jag röker ju inte ens vanliga cigaretter, jag vill inte röka cigarr!' utbrast han stressat för några dagar sen.

Jag försökte förklara lite mer hur den Svenska humorn kan funka och hur vi tycker det är lite roligt när vuxna män gör saker tillsammans osv, det är mer skrivet på skoj och att han inte alls behöver röka cigarr om han inte vill.

Han lugnade sig lite, men muttrade något om att vi svenskar menar ju alltid vad vi säger och verkar inte helt övertygad.

Det blir nog bra.

Nu ska jag fortsätta städa. Buhuu, döda mig.