tisdag 28 september 2010

Lugnet efter stormen..

I våras när jag hade mitt första utvecklingssamtal för Lia på förskolan sa fröken efter en stund: 'Tänk om alla föräldrar kunde vara som du..'

Jag förstod inte riktigt vad hon menade. Jag trodde i min enfald att alla föräldrar hämtade och lämnade sina barn, småpratade en stund med lärarna, skrattade åt något tokigt deras barn hade gjort under dagen och däremellan litar på att de gör sitt jobb.

Jag har också gått omkring och trott att vi svenskar är ganska tysta och försynta, som mest lyssnar på vad de som leder möten har att säga, kanske för lite anteckningar medan de nickar och ler medhållande.


Men nu, när jag kommit tillbaka från mitt första föräldramöte, har jag förstått att så inte är fallet.

Den ilskan. Den aggressionen. Jag satt först rakryggad och uppmärksam, men allteftersom föräldrarna - inte sällan med svordomar - attackerade de stackars lärarna och snart även varandra (glass eller inte glass en gång i månaden - en fråga på liv och död) mer och mer, kröp jag ihop där på studsmattan och satt snart och nästan darrade med mitt konflikträdda huvud parkerat mellan knäna.
Nu sitter jag och äter och kollar Idol, fortfarande lite rädd, men glad att vara hemma i tryggheten.


Jempas Topp 3 lista på jobb hon INTE vill ha:

1. Förskollärare (respect!!)
2. Sopgubbe
3. Avlopps..arbetare

7 kommentarer:

Potatishäxan sa...

Jag har också i min enfald trott att alla var som vi, nöjda och småpratande Vi har trott att våra barn har gått på världens bästa dagis. Tills en av mammorna som jag umgicks lite med bytte till privat dagmamma eftersom hon ansåg att dagiset blivit en katastrof. Jag satt länge som en fågelholk och fattade noll, tills jag insåg att hon är en konfliktsökande knäppis. så vi står kvar vid åsikten att vi har världens bästa dagis. Andra klagar på fritids. Vår dotter är nöjd och älskar att vara där. Ibland undrar jag om vi är low-lifes som nöjer sig med vad som helst, eller om de andra bara är paranoida. Eller så har de lite "svårare" barn kanske. Vad vet jag.

A sa...

Hahaha! Känner till viss del igen det där.
När sonen hade kalas så följde ju föräldrarna med och vi satt och fikade och pratade.
Jag som satt och sa att "jag tycker det är bra på dagis" fick nästan känna mig lite puckad som inte fattat hur dåliga vissa grejer var.
Fast jag vidhåller att det är bra, för det mesta.
Så länge min son är nöjd så är jag nöjd. Sen skiter jag i om brödet är hembakat, att de "bara" får en halv frukt på förmiddagen (för att det snart är lunch). :D

A sa...

"om brödet är hembakat eller inte", menade jag.
Det verkar ju dumt att skita i att det är hembakat, eller... :O :D

Jempa sa...

A: Hahaha!

Hanna sa...

Det finns ju alla sorters föräldrar på alla sorters förskolor.
Hos oss finns det väldigt många pratglada och trevliga föräldrar, men det finns också dom som är lite knivigare. Vissa (de flesta) är lite av varje. Så även jag, som förälder.

Man måste få ha vissa krav på förskolan och pedagogerna, men samtidigt är ju det viktigaste att barnen frodas, lär, växer, utforskar och har roligt på förskolan. Barnen skiter fullständigt i om dom får äta glass eller frukt på förskolan!

Häromdagen hade vi ett föräldramöte och en av våra nya föräldrar uttryckte sig såhär: "Jag frågar min dotter vad hon har gjort, varje dag och varje dag svarar hon ungefär - Jag har degat. Jag har cyklat. Jag har varit i skogen. Jag har målat. Jag har lekt med den och den osv OCH DET ÄR DET ENDA JAG BEHÖVER. DET ÄR DET ENDA SOM RÄCKER. Är mitt barn nöjd, så är jag nöjd" och det var ungefär det finaste vi pedagoger hade hört sen vi konfirmerats.

Det är synd att pedagogerna på Lias förskola inte har särskilt trevliga föräldrar på förskolan, men då kanske ni som föräldrar ska kolla om ni inte kan starta tex diskussionskvällar på förskolan och prata om ex genus, leksaker på förskolan osv. Det för er närmare pedagogerna och jag tror att dom kanske skulle uppskatta det.

Hej och hå, värsta Amanda-långa kommentaren!

Bra, hursomhelst, att du är en positiv och bra förälder!

Jempa sa...

Hanna: Just det där, 'är mitt barn nöjd så är jag nöjd' säger vi lite snällare och nöjdare föräldrar emellan oss ganska ofta.

Synd bara att vi inte verkar säga det till er pedagoger särskilt ofta..

Tack för en fin kommentar!

Amanda sa...

hej. jag älskar olles dagis fastän hans rumpa blev sönderfrätt och skinnflådd av bajs en gång i vintras. och fastän han blev lite mobbad där ett tag. har inte skällt på dom en enda gång. hejdå.