En hyllning

Då jag har skallen full med snor och inte riktigt kan tänka klart, passade det väl alldeles utmärkt att min fina kollega och vän Sabine fick en liten son igår. Då kan jag hurra lite över det.

Det är Sabines tredje barn, och hon är en sån där supermamma som om jag inte redan hade en mamma som jag är nöjd med, så skulle jag vilja ha henne. Om hon vore 20 år äldre förstås. Eller 25 kanske. Man vill ju inte ha en för ung mamma, för då kanske de får nån slags missad-ungdoms-kris vid 40 och vill följa med en på krogen när man själv är 20, låna ens smink och försöka hångla upp ens klasskompisar.

Sen är ju både jag och Sabine mycket intresserade av Edwards marmorbringa och har samtal på kontoret som ingen dotter borde ha med sin mamma. 

Så det är nog bäst vi bara är kompisar. Om hon nu fortfarande vill vara min kompis efter det här.. Grattis Sabine, jag går och lägger mig nu.

 Bara vänner