Då min fina vän Rookiemom har varit poleinstruktör ett tag, bestämde sig jag och en annan fin vän, Sara, på fyllan för några veckor sen, att vi skulle testa en termin.
Men trots att beslutet togs under alkoholpåverkan stod vi fast vid det, och ikväll var det dags att leverera.
Både jag och Sara är viga som Daloc säkerhetsdörrar, och det var ingen tvekan om att vi var gammelkärringarna på stället, men vi tog oss igenom passet med livet i behåll och kan nu snurra på tre olika sätt. Efter nästa pass räknar jag med att kunna ge mig ut i folkparkerna med min pole.
Men mitt yttersta mål (kanske efter en sisådär tre-fyra pass) är att kunna göra såhär..
Rookiemom har ett ansikte, men hon föredrar att vara lite hemlig.
..jag kan väl inte säga att jag är riktigt där än, men inte långt ifrån.
Några cm till bara..
Nu har jag ont i muskler jag inte ens visste att jag hade, men fan vad kul det var!
6 kommentarer:
Mäh, du är ingen dörr! Det är ju bara att räta på främre benet ju ;)
Några cm...? *harkel* Jo, vi säger väl det! ;-D
Det ser bra ut!
Kanske kan du skaffa en pole hemma och uppträda, som Päivi gjorde för sin man (i "Svenska Hollywoodfruar").
Och om det inte skulle funka om sisådär en månad finns ju alltid Paint... ;)
Det bara måste ju vara grym träning. Jag testade ju i somras på syrrans möhippa. Jag hade ju också galet ont precis överallt efter. Både i muskler, även blåmärken. Hahaha. Fasen vad kul att ni börjat.
Kram
Rookiemom: Japp, paint it is om jag inte lyckas!
Västergötskan: Javaddårå! ;D
A: Hade jag haft utrymme, lätt!
Sabine: Cassandra vill också gå, så när ni båda varit mammalediga klart, kör!
Skicka en kommentar