Sahar lange kunde jag halla mig..

Det hann inte ens bli juli.

Naval, jag fick kvallen lite ovantat for mig sjalv och ville bara dela med mig av en ny erfarenhet..

Att:

1. Ga upp tva pa natten
2. Ta taxi till centralen
3. Ta bussen till Skavsta
4. Ta flyget till Rom
5. Stanna tva dagar i Rom
6. Ta taget till en ny flygplats
7. Ta flyget till Athen
8. Vanta pa Athens flygplats i fem timmar
9. Till sist ta flyget till Korfu

Forutom punkt fem ar detta ingenting jag rekommenderar nagon som reser i sallskap med en rastlos 14-manaders.

Thank god for portabel dvd och Pingu, som gav oss en femtonminuterspaus har och dar.

I ovrigt allt bra. Lia har typ aldrig blivit sa uppspelt som nar hon sag Fontana Di Trevi, och val i Grekland ar hon nojd sa lange hon ar i vattnet.

Hogljudda slaktingar och vanner ar hon mindre imponerad av, men jag hoppas detta ger sig i langden, eftersom hennes protester anda ignoreras.


Sa enda molnet pa min himmel ar att min gravida van sara valde att forst strunta i mitt onskemal att foda lite tidigare sa jag skulle hinna se underverket innan jag akte. Sen struntade hon aven i mitt nya krav att hon istallet skulle ga en manad over tiden sa han skulle vara helt nyklackt nar jag kommer hem.

Nu valde hon istallet att foda varldens sotaste lilla kille IGAR, och han kommer alltsa redan typ ha hunnit borja skolan lagom tills jag kommer hem.

Jakla skit for mig, men stort GRATTIS anda!

Som sagt.. Sommar.

Nu tar jag en liten bloggpaus då det snart är dags för diverse resor till Italien och Grekland.

Inbrottstjuvar undanbedes dock vänligt men bestämt, då det under semestertider plötsligt blir väldigt poppis att jag bor vid storstan, så lägenheten kommer att bebos av diverse familjemedlemmar större delen av vår frånvaro.

Det är dock mycket troligt att jag kommer få till ett inlägg då och då under juli, men vi hörs definitivt igen i augusti.

Tills dess, ha en fantastisk sommar!

Nu jäklar är det sommar!

Samtal med 9-årig systerdotter.

Midsommarafton:

SD(har börjat fundera en del på kärlek och sånt): Jennie, hur mycket älskar du mig egentligen?

Jag (kall bröllopsdagsglömmare som har mycket svårt att sprida kärleksförklaringar omkring mig): Såhääär mycket (sträcker ut armarna till max och tycker jag klarat mig undan bra)

SD (besviken): Meh, då måste ju du typ hata mig.

Jag: Vadårå?!

SD: För jag älskar dig härifrån till Thailand, och sen till Filippinerna!

Jag: Ok, men då älskar jag dig hela jorden runt.

SD: Är det längre?

Jag: Ja


Midsommardagen:

SD (har funderat över natten och tänker nu sätta sin kusins kärlek på prov): Jennie, hur mycket älskar Lia mig egentligen?

Jag (flinar segervisst): Tio varv runt jorden!

SD (hänger läpp): Meh, jag älskar ju henne tvåhundratusen varv runt jorden..

Det går inte att vinna över nio-åringar.

Andra saker som hände i midsommar: Lia tog sitt första stapplande steg!

Att komma ihåg till nästa år: Låt ej Simon dricka snaps. Han blir översocial och börjar terrorisera midsommarfirare runt stången. Vare sig de kan engelska eller inte.

Apropå natur

Förut pratade jag ju om hur det var läge att skärpa sig vad gäller skräcken för småkryp. Särskilt flygande såna.

Dels för att jag nu har barn och inte vill överföra mina fobier på henne, men egentligen så bestämde jag mig redan för några somrar sen, när vi satt på en utomhusresaturang i grekland och ett äckligt litet kryp satte sig på min hand.

Jag fick då i skräcken till nåt slags karateslag som träffade mitt juiceglas som gick sönder och skvätte ner våra bordsgrannar.

Det var ohyggligt pinsamt.

Så redan då kände jag väl att det kanske är dags att sluta vara en sån baby och växa upp lite.

Det går dock inte särskilt bra.

Igår såg jag en humla krypa omkring på vårt vardagsrumsbord, och detta resulterade i sån där skrik-inandning så resten av familjen fick hjärtflimmer.

Det går ju inte bara att sluta vara rädd för dom! Dom flyger ju omkring sjukt mycket snabbare än mig. Jag har ingen chans att springa ifrån dem och kan bara lita till deras goda vilja för att slippa bli biten.

Lia får ta den fobin helt enkelt.


Glad midsommar!

Hata natur

Ok nu är jag tillbaka från Antichrist.

Illa tillmods, lite skakig och lätt illamående. Fy fan vilken vidrig film.

Det värsta var nog att allt utspelade sig mitt i skogen. Jag hatar skog, och det här styrker bara ännu mera att människan inte är gjort för att hålla på och flänga omkring i vildmarken. Vi hör inte hemma där.

Efter 'Blair witch project' gick jag inte i närheten av en skog på månader, och nu har jag bestämt mig för att helt enkelt aldrig närma mig en skog igen. Någonsin.

När jag satte mig på tunnelbanan hem hamnade jag intill några pundare och ett medelålders par som hånglade med tungorna utanför. Det var länge sen jag kände mig så trygg.

Tack och lov för betong, asfalt och avgaser.

Skräckfylld förväntan

Ikväll blir det först middag för att tacka av en arbetskamrat som slutar, sen filmen Antichrist.

Jag är nästan lite nervös. Det ska ju vara så sjukt jävla hemsk och vidrig så man aldrig glömmer den.

Jag förstår inte varför jag gör så mot mig själv.

Men jag måste.

Romantikerna

Telefonen ringde just.

Det var svärmor som ville gratulera oss på bröllopsdagen.

Oops..

Ett tack

Ni som har hängt med ett tag vet att jag i våras startade sidan dumpade.se.

Ett forum för dumpade, bedragna och olyckligt kära, som omnämndes bland annat i Aftonbladet och Amelia, och som på bara några månader fått över 800 medlemmar.

Tidigare bestod den bara av bloggar och forum, men nu har den även utökats med en direktchatt för de som behöver någon att snacka med på en gång, och jag är så sjukt glad och stolt över att den faktiskt verkar hjälpa ganska många människor som mår dåligt.

Inget av detta hade såklart varit möjligt utan världens bästa Johan som har hjälpt mig att bygga sidan och suttit uppe många sena kvällar för att försöka förvandla mina önskemål till så bra lösningar som möjligt.

Han vill inte vara med på bild, men ser ut ungefär såhär:


Sorry dock tjejer, han är upptagen.. ;)

Tack Johan, du är bäst!

Bokmalen

Jag har alltid varit galen i böcker och så fort jag avslutat en bok så börjar jag på minst en, men oftast två eller tre nya samtidigt. För säkerhetsskull.

Redan när jag var i skolåldern kunde jag fejka sjukdom för att få stanna hemma och läsa när en ny Virginia Andrews kommit ut.. (döm mig inte för författarvalet, jag var ju bara 11).

Självklart vill jag ju att Lia ska älska böcker lika mycket som jag, men tyvärr har hon hela tiden varit mer intresserad av att äta upp eller riva sönder dom.

Till min stora lycka har hon dock de senaste dagarna kunnat sitta fint i knät när man läser för henne, men att sitta och bläddra själv fattar hon inte alls grejen med.

Hon verkar då tro att boken är nån slags städprodukt..

Problem

Titta på den här bilden från gårdagkvällens födelsedagsfest.


Ni ser förmodligen en tjej som försöker se porrig ut och en kille som är rätt nöjd med det.

Jag ser dock bara en kille som har jävligt coola tatueringar, och en tjej som har ett fult white trash-band runt överarmen.

Jag har tidigare berättat om mina besvär med min tatuering. Hur jag var kär i Axl Rose och gjorde nån märklig ros-länk, som jag några år senare skämdes så mycket över så jag bestämde mig för att lasra bort den.

Efter sju olidligt smärtsamma behandlingar när den bara var halvblekt, gav jag upp och bestämde mig för att tatuera över den istället.

Så där är vi idag.

När jag först gjorde band runt armen som 18-åring var jag rätt ensam om det, men nu är det jag och varenda tjej som lyssnar på Eddie Meduza och har indiantavlor på väggarna som ser ut sådär.

Ibland funderar jag på att bygga ut den och täcka hela överarmen med en jättetatuering som är jäkligt inne nu.

Men problemet kvarstår ju att även det bara är tillfälligt hett, så när det är omodernt kommer jag att må lika dåligt igen, snart vara 40 och bara se ännu mera trashig ut.

Så jag får se ut sådär helt enkelt.

Bu.

Vi hade iallafall tur med vädret?

Om några veckor är det dags för den årliga Greklandsresan, och den här gången hottar vi upp det lite genom att på vägen dit stanna två dagar i Rom.

Vi har hela tiden sett fram emot detta, och liksom förträngt att vi nu är tre stycken.

Ok, förra sommaren var vi också tre, men Lia var då ett litet paket som nöjt ammade sig igenom hela flygresan.

Nu är hon en rastlös ettåring som sitter still i knät max fem minuter och förmodligen (läs: definitivt) kommer att få hysteriska anfall av att sitta inklämd mellan oss och ryanair-sätet framför i tre timmar.

Jag är rädd att de där panikslagna grälande föräldrarna, med svettpärlor i pannan och tårar i ögonen som jag förut har fnissat lite åt, den här gången kommer att vara vi själva..

Söder om söder

Idag fika hos Sara i Bandhagen. Vägen dit var blöt och kall.

Svensk sommar.. Är den inte underbar?

Det var ett tag sen jag var där. NU kanske fönstret äntligen var fixat?

Jag ger upp.

Amanda och Olle var också med. Lia och Olle slogs inte den här gången utan ägnade sig åt fredliga aktiviteter som högläsning och kortspel.


Trevlig helg!

Torsdag

Kanske skulle man kunna tro att i och med 4-0 resultatet igår så är fotbollsförbannelsen bruten vad gäller min del.

Men det var ju Malta.. Och Zlatan gjorde mål när jag satt och käkade, så jag är inte övertygad.

Idag är det torsdag så det blev pannkaka till lunch. Pannkaka med ojämna kanter.


När jag var liten gjorde mamma alltid perfekt runda pannkakor. Som en hög tråkiga frisbees på tallriken.

Jag försökte förklara att pannkakorna hos mina kompisar var mycket godare eftersom de var ojämna och lite brända i kanterna, men mamma tyckte bara att jag var lite konstig.

Sluggern

Lias favoritlek just nu är när Simon kommer nära med ansiktet, hon får lappa till honom, han låtsas att det gör jätteont och hon skrattar nästan ihjäl sig.

Detta värmer såklart en kampsport-pappas hjärta, men jag har hela tiden haft en känsla av att detta inte kan vara bra i längden.

Igår besannades mina farhågor.

Vi var ju som sagt hemma och hälsade på Amanda, Christian och Olle i deras nya lägenhet. Lia och Olle lekte fint på golvet, men plötsligt hördes ett ljudligt 'klatch' och stackars Olle hade fått sig en rejäl hurring.

Nu ser jag det såklart som något positivt att hon håller killar på avstånd, men jag tror knappast Olle gav henne ett oanständigt förslag, utan han var nog bara ute efter att få tillbaka sin napp.

De två slagskämparna har skilts åt..

Vi får nog hitta en ny favoritlek åt henne. Till exempel 'Bara bajsa när pappa är hemma, fast vi låtsas att du redan gjort det en gång idag, så får han byta blöja'.

Jättebra lek.

Tv-snack

Men hallå femman..Varför börja sända nya säsongen av världens bästa program 'So you think you can dance' i mitten av juni!? Jag är ju bortrest! Ingen börjar väl sända något nytt då överhuvudtaget eftersom ingen kollar på tv. Håll er till repriser istället. Bu.

Och självklart pratar jag om amerikanska versionen. Inte svenska där dom måste låtsas att vinnaren av Lets Dance-Tobbe söker men inte kommer med, bara för att desperat försöka visa vilken hög standard programmet ska ha.. Haha.

Och ikväll är det säsongsavslutning av Grey's Anatomy. Jag har 'råkat' läsa i förväg vad som ska hända och kan bara säga att ni bör ladda upp med extra näsdukar.. (Markera det vita fältet om ni vill ha en liten ledtråd, annars låt det vara)

Tänkte även kolla fotboll ikväll. Så det lär ju gå åt helvete.

Fågelland

Som bekant har mina ansträngningar lönat sig och jag har iallafall fått en familj att flytta till mina områden. Inte Solna, men sundbyberg, vilket duger gott och väl.

Idag var jag och tittade på deras lägenhet och vi bestämde oss för att ta en promenad runt den närliggande sjön.

Det visade sig då att för en person med lätt fågelskräck är detta inte idealiska trakter.

Amanda promenerar förskräckt mellan fåglar i alla världens färger och storlekar..

Mitt bland alla fågelbon låg ett litet konstigt hus med julbelysningen kvar i juni. Där bor uppenbarligen en fågelälskare. Som älskar fåglar, men mördar människor. Och matar fåglarna med dom.

Vi passerade ett stort grönt fält som trots att solen sken var helt folktomt. Amanda sa att det förmodligen berodde på de fågelgäng som härskar i området.

Här syns tydliga spår från deras senaste gängbråk..

Nåväl, dom älskar iallafall sin nya lägenhet, så jag hoppas Amanda inte kommer att hemsöka mig alltför ilsket om hon skulle råka dö fågelskräcksdöden.

Jempas addiction

Man tänker varje dag, att idag ska jag sluta.

Detta har pågått i flera år nu. Jag kan inte ens minnas när jag började.

Ibland kortare uppehåll, men snart är man igång igen.

Drogen står på nattduksbordet, ligger i handväskan, får aldrig glömmas bort och aldrig lämnas hemma.

Man försöker sluta. Det här var den sista, tänker man, och njuter av effekten.

Men några timmar senare, man får svårt att andas, svårt att tänka. Kan inte koncentrera sig. Det går inte längre.

En till bara. En svag. Den för barn. Otrivin utan konserveringsmedel. Det kan väl inte vara så farligt..



Hej, jag heter Jempa. Och jag är nässpraysberoende.

Samtal med mig själv

Imorse 04:18

Lia: Gbrlä..

Jag: Hej älskling, vill du ha välling?

Lia: Gbzzeo..

Jag: Ok.. Hörru vad det luktar konstigt..

Lia ser oförstående ut och jag hasar ur sängen för att fixa välling. Det luktar dock konstigt i sovrummet och jag kan inte förstå vad det är..

Jag: Kom här då.. (lyfter upp i knät) Men va i helvete..

Märker att Lias sovpåse är helt dyngsur runt benen. Hon har dock fått vittring på vällingen och jag kan inte avbryta matandet nu, så jag försöker skydda mitt eget täcke från det blöta och med en hand försöka upptäcka vad som hänt.

Jag öppnar sovpåsen och känner att även pyjamasen är våt, sen famlar jag med handen mellan spjälorna över hennes madrass och kudde, även där helt blött.

Jag: fan, fan, fan. Hur har det här gått till?

Simon: Zzzzz

Jag (Lite högre): Fan! Hur har det här gått till?? Hon har ju blöja på sig!

Simon: Zzz

Jag bär ut Lia, tar av sovpåse och pyjamas, för att upptäcka att blöjan har öppnat sig helt på ena sidan.

Jag: Ja, det var ju INTE jag som bytte blöja igår kväll. Och hon kan ju inte komma åt att öppna den själv. Undrar vems fel det här är..

Jag fortsätter roa mig med sånt man älskar göra närmare fem på morgonen. Nämligen duscha baby, smörja in, riva ur lakan och kudde samt starta tvättmaskin. Hela tiden muttrande för mig själv om vem som egentligen borde ta hand om röran. Den sovande blöjtejps-missaren..

Nät allt var klart fick Lia läggas mellan oss. Vid det här laget klarvaken.

Jag: Du får sparka pappa hur mycket du vill. Det är helt ok.

Lia satte lydigt igång att sprattla och jag fann det riktigt underhållande.

Simon: Snälla, jag ska ju jobba imorgon..

Jag: Jaja, tre timmar ja. Jag jobbar faktiskt dygnet runt och det var du som..

Simon: Zzzz

En timme senare var Lias sprattlande kombinerat med ett och annat frustrerat 'jag vill inte ligga här' - tjut inte lika lustigt. Jag vägrade dock tjurskalligt gå upp.

Vid halv sju gav hon dock upp och somnade om. Jag kunde göra detsamma.

Kort sagt, en bra natt.

Bu

Bu

Frälsaren?

Ibland brukar jag skoja till det och säga att den där Zlatan, han är ju inte en särskilt bra fotbollsspelare.

Dessa kommentarer möts ofta av blickar fyllda med avsky. Zlatan skojar man inte om.

Men sanningen är att jag aldrig sett honom göra något bra. Alla hans magiska mål som det snackas så mycket om görs alltid bakom min rygg, när jag inte tittar.

Så fort jag bestämmer mig för att följa en match så släntrar Zlatan mest omkring och ser irriterad ut medan kommentatorerna suckar och säger att han 'måste ju komma IGÅNG nu Zlatan..'

Ikväll ska vi ha några över på middag, men jag vill ändå ha Sverige-Danmark på i bakgrunden. Jag älskar ju att kolla när det är lite större, omtalade fotbollsmatcher, trots att den senaste riktiga lycko-bragden jag såg faktiskt var sommaren -94.

Så, om det går åt h-e ikväll så är jag rädd att det är mitt fel..


Eller så är förbannelsen äntligen bruten.

Nåt är konstigt här

Det har läckt lite bilder på Michael Jacksons barn, omaskerade för ovanlighetens skull.

Dock verkar ingen reagera.. Aftonbladet skriver till och med om hur lika sin pappa de är.

Har alla glömt fakta? Michael Jackson ser inte ut sådär! Sist vi såg honom som sig själv såg han ut såhär:



Hade han haft operationsskräck hade han idag sett ut ungefär såhär:

Michaels bror Tito

Gener ändras väl inte i samband med plastikoperationer? Barnen är INTE lika honom - dom ser helvita ut, inte som mulatter - och kan väl inte vara hans biologiska barn..?

Fan, jag som fortfarande inte har löst gåtan med varför tv-översättarna alltid verkar lägga till en siffra när de skriver till exempel våningsnummer eller pengasummor. Ska jag behöva gräva i det här nu också..

Eller har jag missat nåt?

Moderna mysterier

Har man ingen inspiration får man fortsätta hämta från andra..

Västergötskan visade nämligen igår vilket sjukt ord man får om man försöker skriva 'blogg' i ett sms.

Det påminde mig om något jag för mitt liv inte kan förstå.

Det är 2009, och min mobil kan fortfarande inte skriva 'mobilen'..

Hejsanhej..

För ett tag sen var jag lite smått besatt av att få veta hur många som faktiskt läser min blogg..

Detta har inte gått över, och nu tycker jag att jag har funderat ut ett system som är ganska pålitligt.

Man skulle väl nämligen kunna anta att alla som läser gör det minst en gång i veckan, och jag har runt 120 unika besökare i veckan, och av dom får man plocka bort ett visst antal som bara råkat trilla in av misstag, och när jag har gjort dessa avancerade uträkningar kom jag fram till att det är väl runt en 70-80 personer som läser regelbundet..

Jag skulle dock säga att det bara är runt 15-20 stycken som lämnar kommentarer, så inspirerad av en bloggkompis vill jag nu veta vilka även ni andra är.

Detta betyder inte att jag tycker att ni borde börja lämna kommentarer i fortsättningen, utan jag är bara nyfiken..

Förväntar mig inte 70 svar, men det vore kul att iallafall få höra från några stycken som inte brukar lämna kommentarer i vanliga fall, och självklart även er andra.

Så, jag skulle bli jätteglad om ni ville svara på följande i kommentarsrutan..

1. Är du man eller kvinna?

2. Hur gammal är du?

3. Har du någon egen blogg du vill lämna adressen till?

4. Hur hittade du min?

5. Har jag nån gång skrivit något du tyckte var otroligt korkat?

6. Är det något du saknar och vill att jag ska skriva mer om?

Såhär såg min rumpa ut i den där läckra 80-tals dressen.. Nu finns det inte så mycket mer att veta om mig faktiskt. Alla hemligheter är röjda.

Happy sharing!

Snyggingen

När man knallar omkring med barnvagn får man ju inte särskilt många uppskattande ögonkast från män.

Jag antar att det inte är så vanligt att någon tänker 'Oj, hon var fin. Och jag är ju rätt sugen på att förstöra en familj och ta lite extra ansvar i form av att bli styvpappa till ett barn som på grund av detta kommer att hata mig. Alltid. Henne flirtar jag med!'

Så, när man för ovanlighetens skull inte går omkring med barnvagnen, finns det risk att man blir lite överentusiastisk..

Idag inträffade detta. Jag fick gå en sträcka helt ensam.

Solen sken tillfälligt och jag strosade på i ganska långsam takt.

Snart blev jag omgådd av en lite yngre kille. Han vände sig om och tittade på mig med ett litet leende.

Hoppsan, tänkte jag malligt, tydligen har man inte förlorat all dragningskraft..

Lite längre fram skulle killen svänga av, och innan han gjorde det vände han sig återigen om och kollade in mig.

Men herregud, fortsatte mina tankegångar, ska man behöva vifta med vigselringen för att bli av med honom?

Jag passerade en busstation och kände tvånget att spegla mig lite i glaset när jag passerade. Jag måste ju ändå se rätt het ut idag..

Då upptäckte jag att skärpet i min trenchcoat hade glidit ur och släpade efter mig på marken som en svans.

Där fick man...

Allvarsdags igen..

När jag läser sånt här blir jag helt galen av ilska.


Självklart på soldaterna och på orättvisan i världen, men nästan mest på mig själv.

Igår kväll satt min mamma barnvakt så jag och Simon kunde gå och se 'Änglar och Demoner' inför vår tripp till Rom senare i sommar. Jag blev då irriterad på att ett par satt alldeles intill oss, trots att salongen inte ens var halvfull.

Idag när jag och mamma gick till centrum där hon skulle köpa ett par nya jeans till mig, retade jag mig på att det regnade ute.

Så när jag läser den här typen av historier skäms jag för att jag inte bara kan sluta klaga över småsaker, hålla käften, och bara vara precis så lycklig som jag borde vara..

Och nu ska hon utvisas också.

Jag ska sitta här och förakta mig själv en stund.

Samtal med en grek

Simon: Men nu är det dåligt väder igen!

Jag: Mm..

Simon: Men det är ju juni?

Jag: Ja.. Hurså?

Simon: Men jag trodde det skulle vara fint väder från och med nu!

Jag: Men du har bott här i fyra år nu, du borde ha lärt dig att Sverige inte är som grekland. Det är fint några dagar, dåligt några dagar, så håller det på så hela sommaren.

Simon: Men är inte det jättekonstigt..?

Jag: Jo.

Helgen som gått..

Fredag: Sitter och pimplar rosé på golvet (som en fjortis) i väntan på stripshow.


Mammapoäng: 1/10


Lördag: Sitter på gonzons inflyttningsfest och spelar världens coolaste tv-spel, ufc Undisputed.

Mammapoäng: 4/10 (Hon var ju iallafall där.. Och jag spelade inte hela tiden. Fick för ont i armen.)


Söndag: Ute i solen med god vän + dotter och doppar babyfötter i plaskdamm under glada små tjut.

Mammapoäng: 10/10

Totalpoäng för helgen: 15/30

Nja..