Axl Rose

Den mannen förtjänar att få ett eget inlägg, för han har spelat en stor roll i mitt liv. Självklart utan att ha nån aning om det.

Jag var kär i honom i några år i tonåren (det var efter Rob Lowe, Bret Michaels och Jon Bon Jovi, men före Leonardo DiCaprio), och tyvärr så var det under samma tid som tatueringar blev inne.

Eftersom jag som sagt var kär i Axl och tyckte att Guns n Roses var det bästa sen färdigskivat bröd, så ville jag ha en tatuering som iallafall var lite influerat av honom och bandet. Så på bästa white-trash manér gjorde jag nån konstig ros på överarmen men en länk som gick runt HELA armen, allt för extra tuffhet.

Ett antal år senare var detta såklart inte så tufft och snyggt längre, så jag bestämde mig för att lasra bort skiten.

Då visste jag inte så mycket om laser. Jag tänkte att det kanske skulle kännas lite varmt, men att det annars i jämförelse med att göra själva tatueringen, knappt skulle kännas.

Som ni säkert förstår kunde jag inte ha mer fel.

Den gör nåt så satans fruktansvärt ont så inga andningsövningar i världen kan få det att kännas bättre. Det kändes ungefär som att hon höll på att svetsa av armen, och varje gång gick jag därifrån med mascaran rinnande och stora brännblåsor runt min omplåstrade arm. Jag fick lugnande medel och en handduk att bita i för att inte skrika högt, men det hjälpte föga.

Efter 7 mardrömssessioner, hade den blekts ungefär till hälften och jag gav upp. Istället bestämde jag mig för att tatuera över den gamla med något mörkt mönster, och resultatet kan ni ana på min profilbild.

Allt detta för en numera blekfet, folkskygg, botoxfyllt gubbe med rastaflätor som ger läsk till dom som köper hans dåliga skiva.

Och som spiken i kistan var för några veckor sen en kompis till Simon på besök. Tatueringar kom på tal och Simon bad mig visa upp min.

'Aaa' sa kompisen 'Är det en sån där..tribe?'

Fan ta dig Axl.