Självklart på soldaterna och på orättvisan i världen, men nästan mest på mig själv.
Igår kväll satt min mamma barnvakt så jag och Simon kunde gå och se 'Änglar och Demoner' inför vår tripp till Rom senare i sommar. Jag blev då irriterad på att ett par satt alldeles intill oss, trots att salongen inte ens var halvfull.
Idag när jag och mamma gick till centrum där hon skulle köpa ett par nya jeans till mig, retade jag mig på att det regnade ute.
Så när jag läser den här typen av historier skäms jag för att jag inte bara kan sluta klaga över småsaker, hålla käften, och bara vara precis så lycklig som jag borde vara..
Och nu ska hon utvisas också.
Jag ska sitta här och förakta mig själv en stund.
4 kommentarer:
Vad hemskt... å sånt får man ju höra vid varje krig.. å att det inte uppmärksammas mer e ju skandal!
Våldtäkt vi krig talas det inte om, däremot stupade soldater etc uppmärksammas i mängd å massor
Visst skäms man över sig själv ibland när man läser liknande artiklar eller ser någon dokumentär.
Men sen rullar livet på i all sin alldaglighet och ens egna, i relation, små problem känns stora och jobbiga.
Men det är ju här vi lever.
Och det är omöjligt att gå omkring och vara så där "religiöst lycklig" hela tiden och tänka på hela världen.
ja man får distans till både sig själv och annat när man läser om sådant tragiskt...usch!
Andras olycka blir inte mindre bara för att du slutar att tänka på din. Men det är bra att stanna upp ibland och skaffa sig perspektiv på saker och ting.
Skicka en kommentar