Bussen tog oss till ett mycket mysigt ställe i Norrtälje där vi efter en del konfererande skulle lära känna varandra lite bättre genom att, på bästa svenska sätt, bli fulla och bygga en bil.
Vi delades in i grupper, fick en hög plankor, spikar, några hjul och en timme att bli klara.
Detta visade sig vara en mycket icke-feministisk övning då männen i vårt lag hummade och snickrade, medan jag och min enda kvinnliga lagkamrat stod bredvid, fnissade och tog kort.
Sen var det dags att köra ett tävlingsrace med de fem lådbilarna, och eftersom jag tack och lov var tvåa från slutet att väga mest, fick jag turen att vara förare, trots att jag inte ens har körkort.
Det visade sig dock (med fyra salongsberusade segersugna medarberare som knuffare) att vara förare endast betydde att skrikandes för livet hålla sig fast och be till gud att inte bli dö annan-lådbilsplanka-genom-huvudet-från-sidan-i-hög-fart döden.
Den våldsamma starten. Tur att detta inte är en film, för mina dödsvrål är inget fler personer behöver höra. Jag överlevde dock, även här blev det en andraplats från slutet, och jag kom helskinnad till kräftskivan där det sjöngs könsordsvisor och hånades skåningar.
Tack vare Bakis-tabletterna blev det en lugn resa tillbaka till jobbet morgonen efter, där minuterna segade sig fram innan jag fick åka hem och konstatera att lugnet äntligen är över.
Gonatt.
2 kommentarer:
Skrål och hån är aldrig fel och en applåd till Emil för att han plockat på sig så mycket sprit!
Jag har också varit på jobb-resa och byggt lådbil, men jag satte mig INTE i brädhögen. Höll mig till ölen. :D
Känner mig lite irriterad över att vår årliga resa ställdes in i år för att vi skulle få en kick-off istället, vid en framtida omorganisation, som nu ser ut att genomföras 2010...2011...time will tell.
Härligt att se att lugnet är över också. ;)
Skicka en kommentar