onsdag 30 september 2009

Tack och hej..


Ok, för min egen skull ska jag göra detta snabbt och smärtfritt.

Jag måste sluta blogga. Jag hinner inte.

Bloggen känns mer som ett stressmoment nu när jag har blivit en nästan-heltids-jobbande småbarnsmamma, och då det mest spännande jag gör om dagarna är typ att gå mot rött på väg till jobbet, så finns det inte så mycket att skriva om.

Jag vet inte alls om det kommer att hålla, kanske kommer jag tillbaka snart, kanske blir jag en vecko- eller månadsbloggare, och jag kommer definitivt fortsätta följa mina bloggvänners bravader.

Tack så mycket ni som läst, det har varit askul.

Jag avslutar med en sista ytlig observation.


Nuförtiden har till och med skyltdockorna silikonbröst.

Då måste jag också skaffa.

Hejdå.

11 kommentarer:

Jenny sa...

Neeeej!

Det är inte första april va?

Skittråkigt, din blogg har alltid varit en ljusglimt i tillvaron och förbannat kul att läsa.

Men jag förstår dig, särskilt som du haft en så hög ambitionsnivå och så frekventa inlägg. Somehow tror jag dock inte att detta är det sista vi hör från Jempa - hoppas inte det i alla fall!

Anonym sa...

neeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeej :(

Anonym sa...

näääääääe!

kom tillbaka snart!

Miija sa...

Vad tråkigt! Du som är så rolig och inspirerande!
Hoppas att du snart kommer tillbaka. Jag har också noll fantasi och min ligger på is titt som tätt.
Kram

Novellskrivarn sa...

Buuuuuuu! skitpisstråkprutt. Men jag förstår. ;)

Mats sa...

Men vafan!
Den här Torsdagen går till historien som "The day the blogs died"
Kom snart tillbaka fast utan silikonisar.

Sara sa...

Tråkigt, men jag förstår dig.. Tack för alla ytliga observationer och andra finurliga inlägg!
Puss!

Västgötskan sa...

Nej men lägg av! :-(
Fast självklart ska det inte kännas som ett stressmoment, då är det inte roligt längre. Hoppas du ångrar dig.

Kram!

Elisabeth sa...

:(

A sa...

Fast det är fredag och allt så känner jag mig lite ledsen nu. :´(

Trist att du slutar blogg.
Hoppas du ändrar dig.

Jempa sa...

Tack så jättemycket för era fina ord.. Och det är som sagt mycket möjligt jag tar upp den igen, när jag kommit in i jobbet lite bättre och inte känner mig stressad 24/7..

Kram!