Uj uj..

Idag har varit en stor dag på inte mindre än två sätt.

Det första förstod jag när jag vaknade imorse, och insåg att Lia sovit hela natten.

Jag hade alltså fått sova sex timmar i sträck för första gången sen urminnes tider, och så fort jag rusat in med hjärtat i halsgropen och kollat att hon faktiskt levde, insåg jag att jag kände mig riktigt utvilad. Stort.

Bästa bästa sovtjejen. Efter en sisådär 20 månader.

Stor sak nummer två var att jag hade matlåda med mig idag.

Det har nämligen bara hänt en gång tidigare i min yrkeskarriär, för ungefär tre år sedan. Då fick jag kritik för att min mat såg lite färglös ut, vilket resulterade i ett löfte om livslång lunchlådevägran.

Tills idag, då jag gjorde för mycket Chili con carne för ett par dagar sen, och det kändes synd att slänga den.

Den här gången klagade ingen, men det höll däremot på att bli bråk runt microvågsugnen då jag inte var särskilt bekant med etikettsreglerna för att värma upp maten.

Viss tumult utbröt, innan jag förvisades längst bak i kön och fick stå där och sura, och när jag äntligen värmt klart hade de andra nästan ätit upp.

Så nej, det här med lunchlåda är nog inget för mig.