Idag när jag gick hem från jobbet..

..stannade jag på bron och såg ut över min stad. Världens vackraste huvudstad. Stockholm.


Eller var det kanske Tjernobyl jag bodde i? Det börjar bli svårt att känna skillnaden.


Alltså kom igen nu ditt klena vårhelvete! Vad väntar du på? Vad är det som är så jäkla svårt?

Skärpning nu, annars... gör jag slut!

Rymmarna

Efter några ångestfyllda sms där man nästan kunde höra barnklagandet och diskmaskinen, fann jag och grannen Pia oss på rymmen kring ett öde Solna Centrum.

Vi behövde bara sätta oss ner, ensamma, dricka bara ett glas vin, och bara andas ut.

Vi hittade detta lilla suspekta ställe och gick in.


Där var helt, jag menar HELT tomt förutom oss, vi förvisades ner i en mörk källare och enda ljudet kom från en tv-apparat där en helt ointressant fotbollsmatch spelades.

Men såhär glada var vi ändå.

Glada hestar

Sen var vi hemma igen lagom till American Idol och barnen sov fint, nerbäddade av papporna.

Alla mammor borde göra en mitt-i-veckan-rymning ibland.

Storbak

Simon har kommit in i en sån där hysterisk hälsoperiod inför våren, så han tackar nej till allt som är gott och har köpt havregryn som han gör gröt av varje morgon.

Det vidriga, kladdiga påfundet har jag aldrig befattat mig med, utan för mig betyder havregryn inget ännat än neg.. förlåt, chokladbollar!

Mitt enda klagomål är att de blev färre än vad jag mindes.. Sen insåg jag ju att jag såklart brukade köra dubbel sats förut.

Jag gör ju även världens godaste chokladbollar, eftersom jag kör ett eget trick. Ett tag tänkte jag låta tricket följa mig till graven, men sen förstod jag inte vad poängen med det skulle vara, så jag avslöjar.. Följ bara receptet på Havregrynspåsen, men ha hälften kakao, hälften Oboy!

Och såklart pärlsocker på. Inget jäkla kokos eller fler havregryn som dom tipsar om på påsen. Onyttigt ska de va!

Nu när jag skriver det känns det kusligt bekant... Undrar om jag inte redan avslöjat detta i ett tidigare inlägg? Så hemlighetsfull är jag.

Lia tror att hon dött och och kommit till himlen

Nåväl, farligt gott blir det iallafall.

Jempas addictions

När jag var liten fanns ju redan fredagsmys, även om det inte hette just fredagsmys än.

Höjdpunkten var när mamma hade köpt vindruvor, som kändes som en lite exotisk, dyr och spännande frukt man bara åt vid speciella tillfällen.

Men nu är jag vuxen, har egna pengar, och kärnfria vindruvor står staplade i högar i sina lådor för 20 kr styck.

Det visade sig ha förödande konsekvenser, och jag är nu officiellt vindruvsberoende.

Det började med att jag köpte nån gång i veckan, sen ett par gånger, och om jag nu inte trycker i mig ett sånt paket (varav Simon får ca 5 druvor och Lia får 2) varannan dag får jag svår abstinens.

Detta hjälper mig ju inte med att bli av med den sista graviditetsmjukheten, och det hjälper inte att ICA försöker muntra upp mig..


Här räknar dom alltså upp allt som ska vara nyttigt med vindruvor.

Druvsocker (verkligen jetenyttigt) och kolhydrater (hurra!) är med som innehållsförteckning, annars är det mest skötselråd och användningsområden som pryder listan.

Nåja, jag får ju i mig c-vitamin iallafall.

Ännu värre är på vintrarna när de blir dubbelt så dyra och jag spenderar drygt 500 kr i månaden på det grön/röda guldet. Men jag kan inte sluta.

Och kolla här...


Jag har nu tagit steget till mitt-på-dagen-druvätning, och har alltså köpt ett paket som jag sitter och glufsar i mig framför datorn. Det, är inte ok.

Bakom skymtar min andra last. Red Bull.

Det började med att jag drack en varje fredagmorgon för att garantera att hålla mig vaken på fredagsmötet, som äger rum i en nedsläckt sal, ackompanjerat av projektorns sövande sus.

Sen tänkte jag att det var lika bra att ta en på måndagmornarna också, eftersom jag då måste skriva ett gäng rapporter och måste vara klar i huvudet.

Sen började jag komma på flera ursäkter för att få starta dagen med en Red Bull och känna hur huvudet klarnar och vingarna vidgas.

Men idag hände något.

Lia hade nämligen hållit mig vaken halva natten så jag tyckte jag förtjänade en Red Bull för att kunna sköta mitt arbete. Allt var frid och fröjd tills jag kände hur hjärtat började slå fortare, händerna skakade och delar av tungan domnade bort.

Sen blev det värre, jag fick ont i magen, fick yrsel och illamåendet gick i vågor.

Det blev så illa så jag blev tvungen att gå hem från jobbet vid lunch, där jag låg en stund på sängen och trodde att min sista stund var kommen, innan jag somnade utmattad, och vaknade som människa igen en timme senare.

Jag vet inte om allt detta berodde på Taurin-overdose, men jag ska nog dra ner lite på den magiska drycken ett tag. För säkerhetsskull.

Utöver det så är jag bara beroende av nässpray och Top Model, så det är ju inte så farligt.

Jag ställer bara frågor om jag är riktigt nyfiken, vilket jag är nu. Vad är ni beroende av?

Vi som är smarta

Glömde berätta att vi tog en tripp till Ikea igår. En söndag. På en lönehelg.


Nu ska jag ringa Mensa och höra om jag får bli medlem.

Ytliga Observationer ber om ursäkt!
Jag hittade Fin-pennan i handväskan så
konsulten är alltså förmodligen oskyldig.
Till detta.

Alltså, den där vampyrnappen..

..den var ju bara menat som ett skämt. Inte att den skulle bli hennes favorit.

Jeteleskig bebis

Jävla Buttericks.

Mästerfotografen går på burleskafton

Så var det alltså dags för att gå och kolla Knickerkittens med Amandas fantastiska borde-vara-ståuppkomiker-syster Magdalena i spetsen.

Det tog dock ett tag innan showen kom igång så vi spenderade tiden att dricka vin och kolla in folk som lagt håret, klistrat på lösögonfransarna och klätt sig i 50-talskläder. Lite som att vara på en maskerad, fast en väldigt charmig sådan.

Jag såg i vanligt ordning väldigt burlesk ut i min Vero Moda-klänning.

Det blev som vanligt en del fotograferande, och här är nog de två bilder jag är mest nöjd med.

Sara posar fint

Även systrarnas mamma var där för att premiärkolla sin ena dotter på scen. Deras mamma är mycket speciell. Hon är nämligen den enda människan i världen med två ansikten. Detta kom dock väl till pass under kvällen om hon tyckte det blev lite jobbigt. Då kunde hon blunda med det ena.

Sen var det showtime, och jag insåg snart att det inte var läge att göra ett gästinhopp på scenen. Jag kommer nämligen aldrig lyckas göra helikoptern med mina pressade lingon på en bräda.

Stilstudie i tutt-helikoptern

Det spelar ingen roll att dom påstår att det är enklare ju mindre man har. Det tror jag inte på, så jag lämnar det till dom som kan..

Grande finale

Tre tjejer varav två tydligen ändå kände sig som vinnare

Tack för en - som vanligt - mycket underhållande show och en fantastiskt trevlig kväll!

Hej känslodagboken

Nu ska jag berätta om mina känslor under dagen. Såhär en vanlig fredag.

08:00 Förtröstan

Snart är jag pigg..

08:15 Irritation

Någon har stulit min fin-penna

08:30 Misstänksamhet

Inte så svårt att räkna ut vem jag misstänker

09:00 Triumf

Ha, jag hämtade TVÅ nya!

10:00 Lycka..

..är att upptäcka två kexchoklad i en låda som man glömt bort.

Sen jobbade jag på och inte mycket hände på några timmar.



17.30: (hemma igen och öppnar det där kuvertet..) %¤#!"@#¤%&/!!!

Dejt med revisor på torsdag och förhoppningsvis kan hon hjälpa mig. Annars ser ni mig nästa gång i Lyxfällan.

18.30: Förväntansfull

Knickerkittens på Nalen ikväll. Kanske får jag sån hybris så jag bara hoppar upp och joinar dom på scen.

Den som lever får se.

I huvudet på en psykopat

När jag inredde Lias rum fick jag ett pyssel-ryck, då jag inte tyckte att hon skulle behöva glo upp på undersidan av en madrass under ett sängbotten i form av grått galler, när hon ska sova.

Så jag köpte ett lakan med barbapappafigurerna och lade in det emellan (Ja, för mig är det pyssligt. Ok?). Nu får hon både något kul att titta på och vi kan träna färger innan sovdags.
Allt frid och fröjd.




Skulle man kunna tro.

Jag retar mig nämligen så otroligt på att två av dom är svarta så jag funderar på att bränna lakanet.

Varför är två av dom svarta? Alla andra har ju olika färger, och den andra svarta kunde ju vara grå, brun eller vit!

VARFÖR ÄR TVÅ SVARTA!?

Jag blir galen.

Apropå att vara vuxen

Jag har oroat mig lite på sistone - i och med min twilightbesatthet - att jag är på väg att bli en tvättäkta cougar som bara vill ligga med 20-åringar.

Så för ett par dagar sen bestämde jag för att sätta mig själv på prov. Jag var nämligen ensam hemma, och ungdomsfenomenet 'High School musical' gick på en av våra filmkanaler.

Så jag bänkade mig framför tv:n, bittert förberedd på att bli kär i ett par tonåringar och därmed vara helt förlorad.

Men till min lättnad upptäckte jag att jag tyckte det var sån smörja så jag orkade inte ens fortsätta kolla.

Jag menar, gillar ungdomarna den där skiten? Isåfall ser jag ner på dom.

Och Zac Efron, vilken liten nörd. Ja Zac, jag tillägnar gårdagens TÖNT-utrop till dig.


Så det känns riktigt bra. Nu vet jag att jag är vid mina sinnens fulla bruk, och ingen fullfjädrad snusktant. Hurra!

När jag blir sådär sentimental igen

Jag och kloka Amanda har pratat en del om vänner. Att man liksom har blivit lite vuxen när man kan inse att man har olika vänner till olika situationer. Alla vänner behöver inte passa till allt och ingen är perfekt. Man får helt enkelt gilla dom för det dom har.

Själv känner jag att jag har sån tur så mina vänner är bra till det mesta, även om jag såklart förmodligen ganska omedvetet pratar om olika saker och kanske till och med förhåller mig lite annorlunda beroende på vem jag umgås med.

Eftersom även detta dock säkert varierar från gång till gång, så tänker jag inte gå igenom vem man vänder sig till i vilka situationer, utan istället filosofera över de olika vänskapstyperna.

Det finns de som har hängt med ända sen före-Stockholm och förmodligen känner en bäst..




Det finns de man lärt känna på jobbet och blivit mycket nära och kära vänner privat..





Det finns de man inte hinner prata med eller träffa särskilt ofta, men när man väl gör det så är det quality som gäller..



Det finns de man bara klickar direkt med, och sen slutar som grannar och med barnen på samma dagis..



Sen finns det kanske en speciell människa som man träffar under speciella omständigheter, och som har en väldigt stor inverkan på ens liv.

Min sån människa heter Prudence, och vi var rumskompisar under mitt första fartygskontrakt.

Jag träffade henne första gången på riktigt när jag satt uppkrupen i den lilla våningssängen i vår hytt. Livrädd, hjärtekrossad och allmänt förtvivlad.

Jag sökte inte till att arbeta på fartyg för att jag ville resa eller tjäna pengar. Jag behövde fly Sverige för att bli kvitt ett destruktivt förhållande som helt enkelt krävde att en av oss lämnade landet för att vi skulle kunna släppa taget.

Men när jag satt där i sängen den där första kvällen, ångrade jag mig bittert.

Alla pratade olika språk, folk sprang omkring och hojtade på fyllan i de skitiga korridorerna och vår chef visade sig från sin elaka häx-sida redan första dagen och krävde att vi skulle vara säljproffs av hudprodukter och aromaoljor direkt. När jag följt efter mina Spa kollegor nerför de bullrande trapporna och genom de labyrintartade gångarna satt städare och servitörer från Indien och Jamaica och kollade in oss som vi var vandrande efterrätter. Allt kändes nytt och hotfullt. Jag var trött, rädd och ville bara hem, hem, hem.

Prue däremot hade redan varit där i tre månader. Hon stod naken och sminkade sig för att gå ut och festa, medan hon berättade om de varningar hon fått (den typen av varningar man fick från kaptenen för dåligt uppförande. Tre varningar betydde oftast att man fick kliva av i närmaste hamn och ta sig hem bäst man kunde själv), killar hon hunnit dejta och vilka officerare man skulle passa sig för.

Hon frågade vad min story var och jag berättade med darrande röst.

Prue döpte snabbt om mitt ex till Fuckface, och det var det vi kallade honom för, de där första veckorna innan vi slutade prata om honom helt.

Efter ungefär lika länge trivdes även jag, tack vare Prue, som fisken i vattnet. Vi blev de allra bästa vänner som bodde, arbetade och levde tillsammans dygnet runt. Vi stöttade varandra om den ena var för bakfull för att orka stå, vi hämtade snacks från restaurangen om den andra jobbat sig halvdöd, vi tog snällt på oss hörlurarna om någon av oss drog hem en kille, och vi grät floder när vi fem månader senare skiljdes åt för att hennes kontrakt var över och hon skulle åka hem till Nya Zeeland..






Idag lade hon upp sina bröllopsbilder på facebook, och tack vare just facebook kan vi ändå följa varandras liv trots att vi bor på olika sidor om jordklotet. Vi har båda gått vidare, gift oss, och blivit vuxna.



Jag tror tyvärr aldrig jag kommer träffa Prue igen, men jag kommer aldrig att glömma, och jag kommer alltid vara henne tacksam.

Precis som jag också är tacksam för er jag har turen att få träffa så ofta jag vill.


Å herregud vad blödigt det blev! Nu måste jag säga nåt coolt för att ni inte ska tappa respekten för mig totalt.

TÖNT!

(Jag vet inte vem det där var riktat till, men nu känner ni igen mig iallafall)

Nä nu måste jag gå och skölja ögonen. Måste ha fått nåt skräp i dom...

Lite om min unge

Jag har alltid tyckt ungar som utövar äganderätt om sina föräldrar och blir svartsjuka om mamman eller pappan bryr sig om nån annan unge, är rätt jobbiga.

Men som sagt, saker och ting förändras.

I helgen gick vi en sväng till lekhörnan i Solna centrum, och när jag satt där och kollade tog en liten kille tag i min arm för att hålla balansen.

Lia skyndade fram, hötte med fingret åt parveln, och förklarade vänligt men bestämt att 'Nääj! Djibadu bliboblado MAMA', vilket jag tror betydde något i stil med 'Hörru kisen. Håll tassarna borta från min mamma!'

Jag riktigt jäste av stolthet och gav honom en överlägsen blick som han inte kunde missförstå. Det var läge för honom att dra vidare.

Vi gillar varandra

Men idag när Rookiemom och det lilla gula barnet kom och hälsade på, visade hon sig istället från sin generösa sida, och började inte grina för att hon fick sällskap i jacuzzin, utan lät till och med polarn låna både badleksaker och badkläder med slagfärdiga budskap..


Eller har jag satt dit badkläderna i efterhand? Jag är så skillad nuförtiden så ingen ser skillnaden.

Nä nu tappade jag tråden. Det jag försöker säga är alltså att hon är bäst.

Ja. Bäst.

Lesson learned

Mina vänner, tro mig när jag säger följande.

Mucka ALDRIG med Kung Bore!

Frusna gävlebor som kom till Solna en strålande vacker dag, och sen fick ge sig ut på stan dagen efter med tunna vårkläder i snöstorm. Heja Sverige.

Dagen spenderades alltså runt Drottninggatan med syster och systerdotter som fyllde år för några veckor sen, så jag lät henne välja sin egen present.

Ett besök på Buttericks var alltså givet..


Och jag antar att jag inte borde ha, men jag kunde inte låta bli...


I övrigt har det varit en bra dag dietmässigt. McDonalds till lunch och pizza till middag. Nu sitter jag och nyper mig själv missnöjt i midjefläsket och hoppas att badklänning kommer bli hett i sommar.

Aha!

10 plusgrader och Lia har vårkepan på..



Samt att detta var min ensam-aktivitet när hon sov middag..

Herregud. Jag är så vit så jag nästan gnistrar.

NU är det fan vår. Fuck you Kung Bore!