När jag blir sådär sentimental igen

Jag och kloka Amanda har pratat en del om vänner. Att man liksom har blivit lite vuxen när man kan inse att man har olika vänner till olika situationer. Alla vänner behöver inte passa till allt och ingen är perfekt. Man får helt enkelt gilla dom för det dom har.

Själv känner jag att jag har sån tur så mina vänner är bra till det mesta, även om jag såklart förmodligen ganska omedvetet pratar om olika saker och kanske till och med förhåller mig lite annorlunda beroende på vem jag umgås med.

Eftersom även detta dock säkert varierar från gång till gång, så tänker jag inte gå igenom vem man vänder sig till i vilka situationer, utan istället filosofera över de olika vänskapstyperna.

Det finns de som har hängt med ända sen före-Stockholm och förmodligen känner en bäst..




Det finns de man lärt känna på jobbet och blivit mycket nära och kära vänner privat..





Det finns de man inte hinner prata med eller träffa särskilt ofta, men när man väl gör det så är det quality som gäller..



Det finns de man bara klickar direkt med, och sen slutar som grannar och med barnen på samma dagis..



Sen finns det kanske en speciell människa som man träffar under speciella omständigheter, och som har en väldigt stor inverkan på ens liv.

Min sån människa heter Prudence, och vi var rumskompisar under mitt första fartygskontrakt.

Jag träffade henne första gången på riktigt när jag satt uppkrupen i den lilla våningssängen i vår hytt. Livrädd, hjärtekrossad och allmänt förtvivlad.

Jag sökte inte till att arbeta på fartyg för att jag ville resa eller tjäna pengar. Jag behövde fly Sverige för att bli kvitt ett destruktivt förhållande som helt enkelt krävde att en av oss lämnade landet för att vi skulle kunna släppa taget.

Men när jag satt där i sängen den där första kvällen, ångrade jag mig bittert.

Alla pratade olika språk, folk sprang omkring och hojtade på fyllan i de skitiga korridorerna och vår chef visade sig från sin elaka häx-sida redan första dagen och krävde att vi skulle vara säljproffs av hudprodukter och aromaoljor direkt. När jag följt efter mina Spa kollegor nerför de bullrande trapporna och genom de labyrintartade gångarna satt städare och servitörer från Indien och Jamaica och kollade in oss som vi var vandrande efterrätter. Allt kändes nytt och hotfullt. Jag var trött, rädd och ville bara hem, hem, hem.

Prue däremot hade redan varit där i tre månader. Hon stod naken och sminkade sig för att gå ut och festa, medan hon berättade om de varningar hon fått (den typen av varningar man fick från kaptenen för dåligt uppförande. Tre varningar betydde oftast att man fick kliva av i närmaste hamn och ta sig hem bäst man kunde själv), killar hon hunnit dejta och vilka officerare man skulle passa sig för.

Hon frågade vad min story var och jag berättade med darrande röst.

Prue döpte snabbt om mitt ex till Fuckface, och det var det vi kallade honom för, de där första veckorna innan vi slutade prata om honom helt.

Efter ungefär lika länge trivdes även jag, tack vare Prue, som fisken i vattnet. Vi blev de allra bästa vänner som bodde, arbetade och levde tillsammans dygnet runt. Vi stöttade varandra om den ena var för bakfull för att orka stå, vi hämtade snacks från restaurangen om den andra jobbat sig halvdöd, vi tog snällt på oss hörlurarna om någon av oss drog hem en kille, och vi grät floder när vi fem månader senare skiljdes åt för att hennes kontrakt var över och hon skulle åka hem till Nya Zeeland..






Idag lade hon upp sina bröllopsbilder på facebook, och tack vare just facebook kan vi ändå följa varandras liv trots att vi bor på olika sidor om jordklotet. Vi har båda gått vidare, gift oss, och blivit vuxna.



Jag tror tyvärr aldrig jag kommer träffa Prue igen, men jag kommer aldrig att glömma, och jag kommer alltid vara henne tacksam.

Precis som jag också är tacksam för er jag har turen att få träffa så ofta jag vill.


Å herregud vad blödigt det blev! Nu måste jag säga nåt coolt för att ni inte ska tappa respekten för mig totalt.

TÖNT!

(Jag vet inte vem det där var riktat till, men nu känner ni igen mig iallafall)

Nä nu måste jag gå och skölja ögonen. Måste ha fått nåt skräp i dom...