Fylleschlag (Haha, förstår ni ordvitsen? Jag skrattar själv åt den iallafall.)

Eftersom både min man och Jessicas sambo är extremtointresserade av Schlagerfestivalen, tänkte vi att vi skulle gå ut och kolla den på nån restaurang istället.

Så vi hamnade på Söder, och blev genast lite rädda.

Här var nämligen stora gäng, alla ruskigt Schlagertaggade som applåderade, viftade och tjoade så fort vissa namn ropades upp.

Vi bestämde (tydligen) att enda sättet att ta sig igenom detta var att bli jättefulla, och samtidigt fira in våren genom att dricka årets första rosévin.

Såhär glad var Jessica för att våren och rosévinet äntligen gjorde comeback i våra liv.

När det var urdrucket borde vi kanske ha stannat där, men plötsligt kände vi oss lite Sex and the Cityga och började pimpla Cosmopolitan.

New York-bo wannabe

Vid det här laget var vi helt uppslukade av tävlingen och fällde säkert ett par rörd-tårar när min ena spådom slog in.

Det var dock en fantastiskt trevlig kväll och enda gången jag ångrade mig lite var när jag vaknade imorse och hade sån där huvudvärk ni vet, när det känns som att hjärnan liksom sitter löst, och så fort man rör lite på sig så slår den liksom mot skallbenet och aktiverar ungefär en miljard smärtnerver samtidigt. Så ont gjorde det.

Ipren behövde inte vara särskilt intelligent för att räkna ut var den skulle fokusera.

Och när den väl hade börjat verka tog vi oss till Kulturhuset för att testa Barnens Rum.

Kulturhuset

Inget speciellt tyckte jag, men Lia tyckte det var asfestligt så det lär nog bli ett par återbesök.

Kulturhuset

Så imorgon har alltså Håkans Bar premiär, och då får vi veta sanningen. Om jag här helt och hållet synsk eller bara lite hobby-synsk.

Olidligt spännande.