Buhuuu...

När jag ser bilder som denna kan jag få en lätt panikattack..


Jag menar, titta vad STOR hon är!!

Fan, om bara några år kommer hon att börja skämmas för mig, inte vilja kramas mer, sno alkohol från mig och skrika att hon hatar mig för att hon inte får höjd månadspeng.

Jag vill inte, det räcker nu. Hon får inte växa mer.

Idag togs dock ännu ett stort steg mot hennes vuxenhet.

Igår hälsade jag nämligen på Amanda och kollade Olles underbara nya rum (och barnen var riktigt snälla mot varandra, i deras mått mätt, om någon undrar..), och då han sover i vanlig säng, ville ju inte vi vara sämre.

Så idag åkte vi alltså till ikea för att köpa skyddsbräda till sängen, medan spjälsängen åkte ner i källarförrådet.. Det blev precis en sån fars man kan tänka sig med ett otåligt barn, söndag, och två stressade föräldrar som försent inser att dom glömt både snacks och vatten till det otåliga barnet. It was great.

Uttråkat barn och halvdöd pappa

Så här ligger hon nu alltså. I vanlig säng..


Enda fördelen är förstås att Lia äntligen har lite utrymme i sitt rum, när inte en spjälsäng tar upp det mesta av golvytan. Vi passade även på att ändra lite smådetaljer, så rummet gick från det här..

Jaha, jag trodde den här bilden visade även spjälsängen så ni skulle förstå hur trångt det var, men jag måste ha tagit bort den för fototillfället. Vilket antiklimax.

Till det här.

Nåja, man ser iallafall att jag skaffat en bättre kamera. (och eftersom jag redan hunnit få en hat-kommentar om att taklampan faktiskt är tänd på den här bilden, så vill jag försvara mig med att jag ÄNDÅ tycker det syns att jag har en bättre kamera. Sådetså)

Själv sitter jag mest här och försöker acceptera att Lia inte är såhär längre..


Buu. Jag vill dö. Godnatt.