Lite om min unge

Jag har alltid tyckt ungar som utövar äganderätt om sina föräldrar och blir svartsjuka om mamman eller pappan bryr sig om nån annan unge, är rätt jobbiga.

Men som sagt, saker och ting förändras.

I helgen gick vi en sväng till lekhörnan i Solna centrum, och när jag satt där och kollade tog en liten kille tag i min arm för att hålla balansen.

Lia skyndade fram, hötte med fingret åt parveln, och förklarade vänligt men bestämt att 'Nääj! Djibadu bliboblado MAMA', vilket jag tror betydde något i stil med 'Hörru kisen. Håll tassarna borta från min mamma!'

Jag riktigt jäste av stolthet och gav honom en överlägsen blick som han inte kunde missförstå. Det var läge för honom att dra vidare.

Vi gillar varandra

Men idag när Rookiemom och det lilla gula barnet kom och hälsade på, visade hon sig istället från sin generösa sida, och började inte grina för att hon fick sällskap i jacuzzin, utan lät till och med polarn låna både badleksaker och badkläder med slagfärdiga budskap..


Eller har jag satt dit badkläderna i efterhand? Jag är så skillad nuförtiden så ingen ser skillnaden.

Nä nu tappade jag tråden. Det jag försöker säga är alltså att hon är bäst.

Ja. Bäst.