Varselresultat

Det hemskaste som hände efter det tydliga varslet med självmordsdrömmen och sen dödfågeltrampandet, var att jag inatt vaknade av en uppercutspark på hakan av Lia vilket resulterade i två hål i tungan och flera minuters blodsväljande som följd.

Hög äckelhetsfaktor och både Edward Cullen och Eric Northman kommer att få tjata både länge och väl, helst nakna, om jag ens ska fundera på att nånsin bli vampyr.

Så det jag antar att mitt undermedvetna vill säga mig är att vi borde försöka få Lia att sova i egen säng hela natten?

Det tycker jag var ganska otydligt, och det är uppenbart att jag och mitt undre jag har en del kommunikationssvårigheter.

/Ont i tungan

Apropå mammafunderingar..

..så har vi nog fattat ett beslut härhemma.

Vi kan fortfarande ändra oss, men vi nog känt att det blir bäst att vänta ett år med att skaffa ett syskon till Lia, med tanke på den kommande flytten och lite andra omständigheter.

Måste hon vänta ett år? Kanske nån tänker. Räcker det inte med ett halvår? Men nej, om allt går som det ska så vill jag ha vårbarn, för på så sätt hinner jag med två somrar i grekland under mammaledigheten.

Så om vi gör på det sättet blir det fyra års åldersskillnad vilket var lite mer än vad jag först tänkte, då jag vill att dom ska kunna leka bra tillsammans. Men flerbarnsföräldrar har låtit mig förstå att det har inte så mycket med åldern att göra, utan mer personligheten.

Så, en liten uppmaning till mina vänner som också tänkt skaffa en till.. Vänta ni också så gör vi lite barn nästa år istället. Jag hade nämligen sån fantastisk tur sist med flera kompisar som var mammalediga samtidigt, och jag vill ha det så igen. För ni vet att jag aldrig kan bli kompis med random mammor sådär runt sandlådan. Jag klarar helt enkelt inte att tvångsprata på det där sättet, och det vet ni.. Så ställ upp nu så jag inte blir ensam nästa gång. Tack på förhand.

Idag käkade jag förresten lite rött päron igen..


Inga konstigheter med det. Jag äter såna nästan varje dag nuförtiden.. (Jag vet att iallafall några av er blir impade.)

Varsel

Få saker är tristare än när folk ska berätta om vad dom drömt på natten, men jag måste bara ställa en enkel fråga.

Om man drömt att man går omkring i ett öde hus med en påse frysta pommes frites i famnen, hittar ägaren till huset hängandes i ett rep på vinden, och sen i vaket tillstånd kliver på vingen till en död fågel på trottoaren.. Borde man egentligen inte ta sin familj och sitta i ett skyddsrum och käka konserver hela dagen?

Inte jag. Jag sitter här vid min dator som kan explodera, med en kopp hett kaffe i en byggnad som en meteor kan träffa vilken sekund som helst.

Kort sagt, det är kört för mig.

Mammafunderingar

Ibland undrar jag vilken typ av mamma jag kommer att bli. Det vill säga när Lia och jag börjar kunna ha riktiga konversationer, hon börjar be om saker och jag ska försöka uppfostra liksom. Göra henne till en bra, duktig, icke-bortskämd, ödmjuk, lycklig och problemfri människa.

Jag tänker tillbaka på min egen mamma, och kan nog inte minnas att hon någonsin sagt nej till mig och syrran. Ville vi ha något så behövde vi bara tjata tillräckligt länge så gav hon med sig. Rekordet var nog när jag ville ha en Rottweiler. Det tog ett halvårs tjurande sen hade jag min valp. En helt annan historia.

Hon sa inte ens nej när jag och syrran lyckliga kom hemspringande med en stor geleklump grodyngel vid sommarstugan, som vi ville ta hem till stan.

Mamma ville tydligen uppmuntra vårt plötsliga naturintresse, så klumpen flyttades till en stor glasburk, vi följde med spänning deras utveckling, och när de började bli riktiga grodor ordnade mamma ett litet grodland i en stor plastlåda, med blöt sant, växter och till och med en plaskdamm.

Allt var frid och fröjd tills vi åkte bort en helg, kom tillbaka och insåg att grodorna lärt sig hoppa över helgen, rymt sitt trygga hem och gett sig ut på upptäcksfärd över radhuset.

Vi hittade små uttorkade grodlik under soffor och bakom skåp i månader efteråt.

Syster, mor, jag, och en Lia som är så liten så det ser ut som att jag håller i en fejkbaby.

I helgen var hon ju som sagt här också. Satt barnvakt en massa och köpte kläder till mig. En sån snäll mamma kommer jag också bli.

Men om Lia en dag kommer att komma dragandes med en hink grodyngel, då kommer jag nog - likt en förälder som kommit på sitt barn att smygröka och tvingar denne att röka ett helt paket på en gång för att få avsmak - tvinga henne att flytta ut i skogen en vecka. Tills hon bara längtar efter betong och avgaser igen, och får dessa galna naturupplevelserna ur skallen en gång för alla.

Menvafan..

Alltså, jag skojade till det lite när jag sa att jag hade hört att 'Vägen' var en feelgood-film..

Men att det skulle vara en så otrolig feelbad and sad - film hade jag inte förväntat mig.

Nu går Solnas lesnaste hest och lägger sig.

*Fulgråt*

Den här dagen

Då jag har jour den här helgen gick förmiddagen åt till arbete, sen drog vi till Vasaparken för att möta upp vänner med barn.

Men ett tropiskt regn (minus värmen) fick oss att istället söka oss till ett närliggande café som jag glömt namnet på, men det spelar ingen roll eftersom jag aldrig kommer att rekommendera det till någon.

Simon tar en powernap

Latte som temperaturmässigt låg närmare frappe.

Väl hemma mannekängade jag i klänningen mamma köpte till mig som ska bäras på bröllopet vi är bjudna till i Grekland i sommar.

Jag övade samtidigt på min Smize (le med ögonen) som Tyra Banks tjatar om i varje Top Model-avsnitt. Men jag såg mest ut som en kissnödig psykopat.

Smize - inte så lätt som man kan tro. (och tänk er nu mig i den här klänningen efter tre veckor i ett soligt grekland så blir det genast lite bättre.)

Och ni som känner mig kanske chockas av att se mig i halsband eftersom de enda smyckena jag nånsin bär är förlovnings/vigselringarna (och det bara för att jag måste), så ett halsband är verkligen helt wild and crazy för att vara mig. Men det ser fan för plottrigt ut och kvällen kommer nog sluta med att jag tar av det.


Eftersom den här helgen för mig tydligen går i filmens tecken gick jag för att hyra en då Simon ska ut på dåligheter.

Bara i Solna får man med jämna mellanrum passera polisspärrar, folkmassor, reklammontrar och en och annan huligan för att göra något så vardagligt som att hyra film.


Hurra för råsunda, men jag fick iallafall ett fint svettband för besväret.


Så nu ska jag alltså se 'Vägen' med Viggo Mortensen som jag har förstått är en riktig feelgoodfilm. Jag hoppas det iallafall eftersom jag som sagt är ensam.


(Och Stina: Det röda päronet var lite kompaktare och lenare. Alltså inte lika krispigt som ett grönt)

Rumpspark

Kom just tillbaka från filmen 'Kick Ass' som jag älskade, och har nu bestämt att Lia ska bli kampsportsmästare och fighta crimes på heltid.

Men det är en lång väg att gå eftersom hon fortfarande trillar omkull om hon vänder sig om för snabbt, så fram tills dess nöjer jag mig med att hon är ett språkgeni av rang.

Här, på allmän begäran (tror jag), kommer äntligen filmen när hon räknar till tio på Grekiska.. (Sa jag att hon är två? TVÅ!)



Den stoltheten.

Buuuu! (Och världsrekord i utropstecken..)

Såhär dagen efter Sveriges största Schlagerfiasko någonsin vill jag bara skicka en liten hälsning till övriga Europa:

Hörni! Ni kan behålla era fläktar, pompösa refränger och fjompiga tävling. Vi behöver inte den! Vi har ABBA, Europe, Roxette, Ace of Base, The Cardigans, Fadde, The Hives, Robyn, Caesars Palace, Agnes och säkert asmånga fler som jag inte kommer på just nu!

Vad har ni?? (England och Irland kan bortse från det här inlägget..)

Och apropå färger, bra smak Norge att låta programledarnas klänningar vara mörkrosa och orange! Man fick huvudvärk när de stod bredvid varandra!

Och haha vad jätteroligt att den manliga programledaren drog på sig silvershorts i slutet. verkligen skitkul..

Nej, sorry. Det blir aldrig bättre än såhär..




(Faaan varför skickade vi inte 'Keep on walking' istället..)

/PlötsligOchLiteBitterMusikPatriot

En hallmatta, fyra känslor

Ångest: Måste säga upp den där jävla 'Vi Föräldrar'-prenumerationen. Jag läser dom aldrig!

Livmodersdansande: Sjukt söt baby på omslaget dock..

Irritation: Rickard Sjöberg, lämna mig ifred. Jag vill inte vara med i ditt töntiga lotteri, och vi har en Ej Reklam Tack-skylt på dörren.

Förväntan: Massor med Tradera-paket. Mer sånt!

När jag blir sådär intresserad igen..

Alltså, jag förstår om ni bländades så pass av Faddes talang och starquality så ni faktiskt missade att jag ställde en fråga.

För även om den var ganska aggressiv så var den ärligt menad.

Jag undrar ju nämligen om det är något fel på mig och om jag är ensam i världen med att tycka att grönt och turkost är de minst matchande färgerna..

Alltså, vilka tycker ni passar sämst ihop?

Mina drömmars man har gjort det igen..

För några veckor sedan diskuterade vi på jobbet vad vi trodde Faddes nästa drag skulle bli. Nu när nyhetens behag om hans Stand Up-karriär har lagt sig och ingen orkar titta längre.

Någon gissade på reality-show, en annan trodde politik.

Men det blev ju så mycket bättre. Bättre än vad vi nånsin kunde drömma om. Nu ska han bli popstjärna!

Hör den fantastiska singeln här..

Fadde alltså.. Sluta gå som katten kring het gröt! Varför gifter vi oss bara inte??

Fadde - En midsommarnattsdröm, och bergis folkparkernas stora dragplåster i sommar.

Jag är förresten mycket glad att det inte var många som kände till röda päron. Någon trodde till och med att jag skojade. Där fick ni, era fruktsnobbar! (Och Stina, dom smakade faktiskt helt ok, som ett vanligt päron)

Däremot blev jag förvånad över det massiva motstånd jag mötte gällande Lias dagisklädser och den hemska färgmatchningen. Vilka färger tycker ni passar sämst ihop då? VA!?

/Tjejsomhatarattintefåmedhålliallalägen

Modechock

Ett av Lias största intressen på dagis är tydligen att gå och plaska med vattenkranen.

Inget fel i det, förutom att det i stort sett dagligen leder till att tröjan måste bytas ut mot en ful-dagis-kläder-tröja.

Alltså vet man aldrig hur hon kommer se ut när man hämtar henne, och idag slogs det nog ett rekord..

Uteliggarbarn

Men en god nyhet är iallafall att den hett omdebatterade frågan om vilka två färger som passar absolut sämst ihop verkar vara besvarad.

Turkost och grönt.

Söndagen

Denna sena uppdatering beror på att vi inte kom hem förrän vid 23 igår kväll.

Söndagen regnade det ju som sagt. Hela tiden.

Men alltid lär man sig något. Jag lärde mig till exempel den viktiga skillnaden mellan fint och fult..

Fint (minus snön, men jag hittade ingen sommarbild)

Fult. Samma utsikt men i äckelväder.

Lia däremot klagade inte det minsta, hon hade det fantastiskt.

Quality time med mormor som uppenbarligen försökte sälja in sitt jobb, tandhygienist, till Lias framtida yrkesval.

Fika med stor-idolen Tony

Ännu mer fika med lill-idolen Tindra

Och tv-häng med moster

Och som vanligt, är hon nöjd så är jag nöjd. Så jag är alltså nöjd, trots att mina ben fortfarnde är bleka.


Dagen bjöd på två blonde-moments för min del..

Först såg jag bara att solen sken, och tog på mig öppna skor utan strumpor. Det ångrade jag när jag gått några minuter i 9 plusgrader.

Jag fick kalla fötter

Nästa grej hände på förmiddagen när fruktkorgarna kom till kontoret. Då hittade jag den konstigaste frukt jag sett... Ett rött päron!

Allvarligt.. Har ni sett något liknande?

Jag gjorde stor affär av detta. Gick runt och visade alla mitt fynd, och kände mig viktig som introducerade något nytt och spännnade i deras liv.

Men alla verkade känna till denna märkliga uppfinning, och var inte det minsta imponerade. Nästan så de himlade lite med ögonen åt mig.

Jag tror det är en sammansvärjning. Nu hämnas dom för att jag brukar skratta och retas i veckor om någon råkar uttala ett ord fel på engelska.

Dom är så känsliga. Sånt är ju roligt ju..

Bajs

Vi vaknade upp i gävle med hoppet om att få ligga i gräset, blicka ut över vattnet och bli bruna och snygga.

Men det spöregnar.

På det där Service-seminariet jag var på fick vi lära oss från en föreläsare att man aldrig borde säga 'typiskt', och att man bara får tänka på en negativ sak i max en minut, sen måste man gå vidare.

Det skiter jag i. Jag har sagt 'tyyyypiskt' hela morgonen och kommer tänka negativa tankar om detta pissregn i minst tre timmar.

/Anarkisten

Inte långsint..

Det tog två dagar, sen förlät jag Rosévinet. Jag menar, det är ju sommar. Då kan man inte gå omkring och tjura.

Hej kompis.

Igår var det uteserveringspremiär på söder, vilket en brokig skara bestående av tre göteborgare, och ett gäng stockholmsinflyttade från värmland, boden, gävle och västerås såklart firade genom att bli tonårsfulla och diskutera djupa ämnen som om man har en snyggare sida av ansiktet eller vem som faktiskt är mest kär i Edward Cullen.

Som ni ser längst till vänster var ILF;en med igen..

Undrar varför det manliga sällskapet valde att sätta sig just där?

Men vi MILF;ar fick inse att vi var outnumbered, för där satt två till.

Och där till vänster om mig satt ännu en, så vi var tre mot fyra. Slaget var förlorat. (Sara demonstrerar här för övrigt SIN bästa ansiktssida. Vi andra tittar imponerat på.)

Tack vare att det blev fler glas vin än jag hade tänkt orkade jag inte ligga så länge i solen idag som jag hade planerat. Skit.

Men vi får hoppas att smhi har fortsatt låta sin prao-elev bestämma vädret över hela helgen, eftersom dom visar gråa moln även för imorgon, precis som dom gjorde för idag.

Nu på eftermiddagen drar vi till Gävle, så ha en fin helg!

Mitt nya liv

Jag har alltid varit dålig på att dricka vatten, trots att det verkar vara det enda alla experter är överens om. Vatten är bra för ALLT!

Man både får bättre hy och blir smalare.

Ändå så glömmer jag alltid bort att dricka den där litern om dan. Jag dricker på sin höjd ett glas, och det är väl därför jag är rynkig och midjefet.

Men nu jäklar. Nu har jag köpt en vattenflaska som ska tömmas varje dag på jobbet..

Nyckeln till smal- och snygghet. Vattnet alltså, inte Red Bull.

Problemet är ju bara att om några dagar kommer jag inte se den längre. Jag kommer vara så van vid den så jag tror att det är en pärm eller nåt annat trist, och glömma bort att fylla på den.

Kanske hjälper det om jag sätter dit en blinkande nakenbild på Robert Pattinson.

Jag avslutar detta inlägg med att skicka en liten hälsning till de mörka moln som plötsligt drar in över himlen såhär lagom till helgen..


Hörni era jävla as. Försvinn! Nu har det varit fint en hel jävla vecka och jag har suttit instängd på ett kontor med vita ben dolda under varma jeans. Det MÅSTE bli sol i helgen så jag får lite färg på dom och vågar dra på mig shorts. Så försvinn bara. Försvinn!!

Den skammen..

Ni kanske undrar hur det gått med konsulten? Det var ett tag sen jag skrev om honom nu..

Jorå, vi kivas på som vanligt. Han säger något. Jag säger att han har fel. Han blir sur. Och så håller det på.

Men igårkväll hände något.

Vi var alltså på Berns och jag drog fram kameran för att fota lite så jag bad konsulten hålla mitt glas medan jag höll på.

Han blev mycket nervös eftersom han inte får dricka för sin mamma, och nu skulle det ju synas på bilden.

Här demonstrerar han för sin mamma att vinglaset inte tillhör honom. Så oerhört hett.

Som ni alla vet är det få saker som är mer attraktivt än en man som är rädd för sin mamma, så efter ett par glas rosé började jag se honom med helt nya ögon.

Ska sanningen fram var jag på honom som en liten gris hela kvällen, men han spelade svårfångad som tur var..

Kolla där står jag och klänger..

Påkommen

Idag var jag mycket nervös för att gå till jobbet. Hur skulle jag bete mig liksom? Vad skulle jag säga? Men han kom inte ens dit. Allt som var kvar från honom var några färgglada kalkonfjädrar.



Damn you Rosévin.

Boven i dramat

Ett litet tips bara i all välmening..

Tänk dig följande scenario..

Du är på en jobbfest på Berns. Du har fått ett gäng drinkbiljetter. Du ska upp och jobba dagen efter. Det är väldigt lång kö till baren så du tänker 'Jag tar två glas vin i taget så slipper jag köa så ofta'. Du är över 30.

Gör inte så.

/Hvdvrk

Det där man sa

Jag innan Lia: "Alltså, jag tänker verkligen inte bli en sån där mamma som skämmer bort mitt barn.."

Lias garderob, i stort sett ostängbar..

Jag innan Lia 2: "Alltså, jag tänker verkligen inte ta mitt barn till McDonalds förrän det är typ..10 år!"

Tidigare idag. De lyckliga kompisarna.

Hurra för mig.

Vet ni vem jag har varit lite avundsjuk på de senaste dagarna?

Jo, Kate Bosworth.

Fatta att vara snygg, rik, ledig och bara få gå omkring och uppleva det bästa sommarstockholm har att erbjuda tillsammans med überhunken Alexander Skarsgård och bara vara sådär galet nykär och lycklig.

Lite jobbigt bara att vara förföljd av töniga Aftonbladet-reportrar som rapporterar ifall solglasögonen är på, om det hålls i hand och hur ofta det pussas..


Och vafan. Att ta en kvällssväng till 4H-parken tillsammans med världens bästa Lia och den enda paparazzin är världens-bästa-så-länge-han-inte-är-hungrig-eller-förkyld-man, är inte så tokigt det heller.

Mitt möte med Gud

Ok, jag vet att jag tidigare har ansett att Robert Pattinson är gud, men eftersom jag är lite grekisk av mig har jag bestämt att det finns flera.

Rob får fortsätta vara snygghetsguden, vilket inte är fy skam, men idag träffade jag en annan slags gud. Björn Lundén.

Jag var nämligen på ett stort Service-seminarium med några kollegor hela dagen, och då alla föreläsningar såklart var jättebra, var hans mer än bra, den var fantastisk.

Mysfarbrorn Björn, som nu bor i Rwanda där han har en farm och just startat ett bokförlag 'eftersom han ville göra något annorlunda och inte tycker att man ska vara rädd för förändring bara för att man börjar bli gammal', har även ett företag i Sverige som heter Björn Lundén Information.

På det företaget bestämmer alla. Det finns ingen chef som tar de slutgiltiga besluten, utan allt omröstas av de anställda. Alla är chef.

Gud.

Björn tycker även att det är kränkande med bestämda arbetstider och arbetsvolym, så där har alla timlön, och de får jobba vilka tider de vill och hur många timmar de vill om dagen. Sen fyller de i ett dokument i slutet av månaden hur mycket de har jobbat, och får sin lön därefter.

Även en tredjedel av företagets vinst delas årligen upp mellan de anställda, och som mammaledig hjälper de självklart till med de där extra 10 procenten, och höjer även lönen under graviditeten så de ska få en så bra mammapenning som möjligt.

Inga policys, inga klädbestämmelser, inga visioner och gemensamma påtvingade mål, inga lås och lösenord, ingen bestämd som får prata med pressen utan alla vet allt och får berätta allt. Bara lycklig personal.

Jag menar, hallå??

Varför kan inte alla företag vara på det sättet? Det är ju helt jävla fantastiskt!

LÄTT skulle jag kunna flytta till Näsviken som jag inte har någon aning om var det ligger, för att få jobba där.

Vi fick även turen att prata lite ensamma med Björn efter hans föredrag, och han var precis en så underbar människa som han verkade på scen. En sån människa man bara vill ha i sitt liv på ett eller annat sätt. Jag ville lätta mitt hjärta för honom, berätta om mitt liv och ta del av hans åsikter och erfarenheter.

Men vi var tvungna att gå och dricka kaffe, så det blev inget.

Så. Härmed utnämner jag Björn Lundén till Arbetsguden, och han är till och med en äldre herre med skägg. Kan inte bli mer passande.

Nonsens

De senaste dagarna har fått mig att fundera på små oviktiga saker, som ändå bör nämnas.

Först och främst har vi de där bara benen jag nämnde på picnicen i VInterviken.

Kolla dom där knäna. Helt mjuka, lena och oförstörda. Och jag vill behålla dom så.

Men när Lia sprang omkring där på grusvägen så slog det mig att dom är helt oskyddade när hon ramlar, och hon kan få hemska blodiga grusfyllda skrubbsår.

Detta gjorde mig vettskrämd, så idag gick jag och köpte plåster och sårrengöringsvätska som en ansvarsfull mamma.

Jag känner mig dock ännu inte trygg. Finns det inga mini-rustningar man kan köpa? Eller iallafall ett par järn-byxor?

Efter apoteket skaffade jag mig även några white trash-poäng genom att introducera den bärbara dvd;n i vagnen när jag skulle till ICA.

Barn som lika gärna skulle kunna heta Raven..

Men hur fel det än kändes, så var det längesen det gick så enkelt och smärtfritt att handla. Jag kommer att göra om det.


Sist men inte minst fick vårt besök till Naturhistoriska mig att äntligen komma på den slutliga idén hur jag ska bli rik. Det här är den bästa, säkraste idén jag fått.


Jag förflyttar mig bara några hundratusen år tillbaka i tiden, och öppnar en vaxningssalong!

Efterfrågan skulle bli enorm, och jag är utbildad Spa-terapeut.

Egentligen ska man väl kanske vara hudterapeut, men jag tror att på den tiden kommer dom inte bry sig om mina diplom, dom kommer bara bli sjukt glada över att äntligen få känna sig lite kvinnliga, och det enda jag behöver är lite vax, handdukar och andra småprylar. Och en tidsmaskin såklart. Men det ska väl inte vara så jävla svårt att fixa.

Hurra, jag kommer bli hyllad som en gud! Och rik! (Och är det någon plastikkirurg som vill haka på, så tror jag även det kommer att bli en lönsam affär..)

/Jempa - Not just a pretty face.

Helium Hell

Idag bestämde vi oss för att käka lunch på Friday´s vid Kungsträdgården.

En pappa och hans tillsynes normala barn.

Allt flöt på bra, tills jag fick för mig att be om en ballong när vi skulle gå därifrån.

Jag hatar ju som bekant ballonger nästan mer än Hitler, men ungen är kär, så vad gör man inte.

Det här var ingen vanlig ballong utan en med helium. Vilket inte spelade någon roll så länge vi var utomhus och den ändå måste hållas i, och vi beslutade oss för att försöka ta lite fina bilder vid de blommande träden i Kungsan. Simon först..

Simon och hans ballongbarn ute och går. Notera dock de fina blommande träden.

Sen jag..

Här syns barnet bättre. Notera dock den totala avsaknaden av fina blommande träd - som var hela poängen med att bilderna togs - tack vare en värdelös fotograf som kommer att åka på stryk en dag.

Det var när vi satte oss i bilen problemen började. Så länge hon höll i ballongen gick allt bra, men råkade hon släppa den så den åkte upp i taket blev hon helt vansinnig.

Kan ni inte nästan höra ilskeskriket? Mina öron ringer fortfarande..

Frustration

När vi kom hem blev det sånt drama så jag kunde inte en skratta åt det längre. Än mindre fotografera. Lia blev så fruktansvärt arg på denna ballong som vägrade ligga kvar på golvet, så hon höll på att svimma och kräkas lite av ilska.

Det slutade med att jag fick släppa ut den i det fria och blåste snabbt upp en vanlig ballong som blivit över från kalaset.

Ointressant

Det har dock förblivit orörd hela kvällen, Lia verkar ganska traumatiserad och får ibland ur sig ett sorgset 'balloni..'

Så det jag försöker säga är att om ni ser en röd Fridays-ballong glida förbi, låt den löpa. Den ställer bara till problem.

Och ballonger är jävulens påfund.

Vinterviken

Herregud vilket väder helt plötsligt.

Bara ben-premiär

Eftermiddagen spenderades i Vinterviken i mycket fint sällskap. Det fanns något för alla liksom..

Jag hade Bästa Sara.

Lia hade en fantastisk söt trebent liten hund hon försökte styra och ställa med.

På plats fanns till och med en Australiensare så Simon inte behövde känna sig som 'den där jobbiga man måste prata engelska med.'

Kort sagt, hela familjen var mycket nöjda.

Ett hemskt misstag

Det här är min favoritmöbel i hela lägenheten..


Vi tog över den från de som bodde här tidigare, och den passar så perfekt in, den rymmer hur mycket som helst, plus att den är så hög så inga nyfikna barnfingrar når upp förrän de är så pass stora så de fattar att det inte är läge att slänga glas i golvet.

Att vi skulle ta med den till vår nya lägenhet var ju en självklarhet.. Men idag har jag suttit och kollat på planritningen och insett något fruktansvärt..


Den får ju inte plats nånstans! Inte nånstans i hela lägenheten finns det en så pass lång väg utan dörr eller annat som bryter av.

Hur kunde vi begå ett sånt misstag? Nu är handpenningen redan lagd, men jag är ändå sugen på att bara lägga ner skiten och ge mig ut på jakt efter en annan, mer långväggad lägenhet.

Helvetesjävlaskitpissprutt.