Mobil-Amish

Det börjar gruffas lite i bekantskapskretsen.

Vänner och kollegor sneglar föraktfullt mot min uråldriga Sony Ericsson med liten skärm och riktiga knappar man faktiskt måste trycka på, medan dom lätt drar fingrarna över sin iPhone.

'Det är verkligen livet före och efter' säger dom. 'Kom igen nu, du måste skaffa en.'

Men jag vill faktiskt inte ha en iPhone. Låt mig berätta varför.

Situationsexempel:

Jag har just skickat ett facebookmeddelande till en vän med en fråga jag gärna vill ha svar på, och samtidigt kanske jag har skrivit ett blogginlägg jag är lite orolig ska misstolkas, så jag väntar lite nervöst på den första kommentaren för att se om folk fattar.

Så efter att jag skickat meddelandet går jag tillbaka till bloggen för att se om det kommit nån kommentar. Nej. Lite senare kollar jag facebook efter svar från vännen. Tomt. Så tillbaka till bloggen, facebook, bloggen varannan minut ända tills jag till slut börjar bli äcklad av mig själv.
Ja, jag känner mig lite illamående och bestämmer mig för att gå ut en stund. Ta Lia till gungorna om hon är vaken, eller bara ta en promenad för att få frisk luft.

Och visst ligger där både svar och kommentarer när jag kommer tillbaka, gladare i sinnet och renare i själen.

Så ni förstår själva att jag inte kan ha internet med mig överallt, för då skulle jag bli galen. Jag behöver dessa pauser, när jag faktiskt är för mig själv och inte kan kolla mina meddelanden eller hämta allvärldens information med några fingerdrag.



Så. Låt mig vara Amish nu.